Handtaget
Ett dörrhandtag. Det skulle jag bevaka under mina första veckor på Nyan. Det var bara några dagar kvar tills hotet om en vårdstrejk skulle förverkligas och på andra sidan av den mörka dörren satt tehyiterna och landskapsregeringen och förhandlade. Min målsättning var att rapportera för ålänningarna om hur det gick.
Under året har det blivit många handtag. Ett halvår senare satt jag på en halvfuktig stockbänk ute på Vårdö. På andra sidan av den vita ytterdörren satt hela kommunledningen och diskuterade med den tilltänkte kommundirektören som visade sig ha en bakgrund i den högerextrema rörelsen Nordisk ungdom så sent som för två år sedan.
Ett år senare bevakade jag samma dörrhandtag i lagtingskorridoren. Nu var det regeringsbildarna som satt på andra sidan och försöker hitta en lösning på vilka som ska få äran att styra landskapet under de kommande fyra åren.
Målsättningen har varit den samma: att granska makten. Ställa de enkla frågorna som vars svar är självklara för de insatta. Be makthavarna att förklara sina beslut och kompromisser de tagit fram. Utnyttja offentlighetsprincipen och kontrollera att myndigheterna inte överskrider sina befogenheter.
Den heliga konkurrensen mellan tidningarna, det finaste det åländska medielandskapet kan erbjuda, har förstås hjälpt till när förhandlingarna dragit ut på tiden. Nyans mål är att vi ska alltid vara bäst snabbast och fräschast.
Åländska journalister har också en unik tillgång till makten. De flesta finns bara ett telefonsamtal bort, det nordiska samhället i ett nötskal. Men närheten utgör också en utmaning. På Åland kan journalister inte skriva något som vi inte står för, eftersom vi förmodligen träffar personen på nytt redan nästa dag. Men tack vare konkurrensen går det inte att ge vissa makthavare en mjukare behandling än andra.
Även om konkurrensen leder till förlorade sömntimmar håller den oss på tårna på ett ovärderligt sätt. Med risk för att ta till stora ord hävdar jag att: utan de åländska tidningarnas ständiga granskning och skarpa journalistik hade Åland inte varit det samhälle det är i dag.
Under det senaste året har journalisterna fått många nya personer att granska. En ny riksdagsledamot, ny landskapsregering, nya kommunfullmäktigen. Många nya personer och beslut att granska.
Min granskning av det åländska samhället är ändå slut för den här gången. Nästa vecka inleder jag mitt dubbelliv på en hästgård i södra Frankrike. Nu blir det handtaget på en stallsgrep och studier som gäller.
