God eller ond – gärna snäll
Dagens goda gärning – kan det vara den korg svamp som står i mitt arbetsrum och doftar, full med kantareller och taggsvamp. Att någon tänkte på mig utan någon särskild orsak eller förväntan, och bara gjorde något snällt?
Kan det vara att diskmaskinen hemma är urplockad utan att jag tjatat om det?
Kan det vara att kvinnan bakom mig i kassakön kör min kundvagn till rätt sida och ger mig ett vänligt leende på vägen?
Världen är full av fula och hemska och förskräckliga saker. Människor är småaktiga och elaka som när man skär sig på papper. De är grymma och kalla som isblock. De är rentav onda.
Nästan jämt är de både och.
Ibland kan man ju tycka att man är en helt okej människa. Man kramar sina barn, man matar sin katt, man motionerar och skrattar med sina arbetskamrater. Man gör sitt bästa och tycker att det kanske inte är så pjåkigt.
Så kommer sekunderna när en ilska het som lava tränger sig upp genom strupen och kommer ut i små giftiga pustar. Som i science fiction-filmer av äldre modell där ofta utomjordiska livsformer manifesterar sig som äcklig gegga som tränger in eller ut ur kroppen.
Visst vet ni hur det känns? Man vill inte, men det hånfulla och småaktiga kommer ut ändå.
Den enda boten är snällhet, som om man utövar den troget och flitigt så småningom kan resultera i lite äkta godhet. När man är snäll är det en medveten handling. Man bestämmer sig för att göra något gott för någon annan, något man vet kan göra någon glad.
Osjälviskt är det förstås inte. Belöningen för snällhet är leendet man får tillbaka, den stärkta relationen, uppskattningen, det som får den snälla att känna sig god.
Jag önskar alla dagar att jag hade energi att vara lite snällare. Jag tror nämligen att det är med snällhet som med planering – man måste ta sig tid att börja för att få ut maximal nytta.
Om jag medvetet går in för minst en snäll handling (bara tanken räknas inte) om dagen borde det rimligtvis leda till positiv respons inom några dagar. Ökar jag dosen till två snällheter om dagen – gud vet var det ska sluta. Dalai Nina kanske.
Jag kunde bjuda kollegan på andra sidan väggen på en halspastill. Eller bära ner jättelådan med returpapper containern. Eller bara leverera ett extra kåseri till nyhetschefen utan att hon bett mig.
Jag kunde säga till mina barn att de får bestämma middag hela veckan. Eller befria min man från disken en dag.
Eller något. Jag tänker på det.
NINA FELLMAN
