Glädje är listor
Jag kan inte uppge någon källa, för jag minns helt enkelt inte, men någonstans någon gång läste (eller hörde) jag att det finns ett enkelt knep att ta till för att få mer glädje i vardagen.
Tricket är att varje morgon göra något som gör en glad och är bra för en – det får alltså inte vara att äta en påse chips, även om det gör en glad – och varje kväll precis innan läggdags skriva en lista på de tre bästa sakerna som hänt under dagen.
Båda stegen ska vara så enkla att göra som möjligt och helst variera från dag till dag.
Så för ungefär ett år sedan när vardagen kändes väldigt mörk och februarigrå bestämde jag mig för att prova. Genomförandet i sig var ju inte svårt alls. Tvärtom är tanken att det ska vara roligt.
Problemet låg i att få det till en rutin. Jag är fullkomligt värdelös på att hålla rutiner så länge det inte handlar om saker som måste göras.
Men fantasilös som jag var lyckades jag åtminstone nästan varje morgon komma ihåg att improvisationsdansa till glad musik några minuter. Och listor är ju kul. Jag tror att det är lite av ett ålderstecken, men för inte så länge sedan började jag inse glädjen i att skriva ner en hel dags att göra, även små grejer som ”duscha” och ”tömma diskstället”, bara för att känna tillfredsställelsen av att punkt efter punkt kan strykas över.
Tanken med bästa sakerna-listan tror jag är att att man ska ändra sina tankebanor och leta efter bra saker istället för dåliga när man tänker tillbaka.
En morgon hann jag inte med min morgondans. Jag hade sovit för länge.
Jag sprang mot universitetet i all den hast som väglaget tillät. Det hade nämligen snöat som aldrig förr och när jag skulle korsa parken halkade jag och landade på rygg i en mjuk snöhög. Ställde mig upp, sopade av mig och hoppade tillbaka ner i snön. Jag tillät mig att ligga kvar några sekunder medan snöflingor smälte mot kinderna.
På min lista den kvällen skrev jag:
1. Det snöade.
2. Jag hoppade i en snöhög.
3. Snön stannade kvar nästan hela dagen.
Om den nya rutinen gjorde min vardag lättare är frågan. De morgnarna jag kom ihåg den var jag åtminstone på gott humör några timmar efteråt. Och att läsa de där korta listorna gör mig fortfarande glad.
