Framför din näsa, dummer!
I helgen var jag ute på svamprunda. Jag har ett ställe där det brukar finnas trattkantareller, dit jag inte tror att någon annan går. När jag närmade mig platsen, vid kanten av en liten pöl i skogen, började jag spana.
Ingen svamp. Ingen svamp där, inte där. Nej.
Ett par gånger tittade jag under mina fötter, för jag brukar faktiskt stå på svampen utan att hitta den.
Ingenting.
Jag gick runt hela området ett varv och såg inte en svamp. Till slut satte jag mig ner och spanade, satt alldeles stilla. Sakta förändrades fokus. Där jag förut bara sett löv och ris började jag se andra former.
Jag insåg att jag satt mitt i ett fält av trattkantareller som jag visste att skulle finnas där, och kunde inte se en enda.
Det kändes som ett väldigt djupt ögonblick, men vad det betyder vet jag inte. En lång stund kröp jag omkring i mossan och plockade, stannade upp och manade svamparna att visa sig. Det hände flera gånger att jag var tvungen att stanna och stirra för att se svampen.
Det måtte sett lustigt ut med med en liten tant krypande runt runt på en tämligen liten blöt fläck.
Jag tänkte sedan att det måste vara stressen. I jobbet är jag van att se helheter snabbt. En snabb titt genom en sida text för att bilda sig en uppfattning, ett snabbt samtal, en snabb genomgång, en snabb överblick.
Där i skogen kunde jag inte se detaljerna alls. Jag bara scannade av marken och såg helheten höstskog men inte detaljen kantareller.
Det tog en timme att gå runt den lilla pölen, nere på knä flera gånger. När man sitter på knä ser man allt möjligt. Det blev nu inte så väldigt många fler svampar, men en hel massa växter som bara ser ut som gytter när man scannar från 1,5 meters höjd.
Det blev en hel massa mossa och glittrande vattendroppar på grässtrån och annat sådant som är obeskrivligt kitschigt på naturbilder i amatörfotografers kalendrar, men som i verkligheten kan vara en uppenbarelse.
Som avslutning en liten historia från min familjehorisont. Den sista lilla katten som bor hos oss ammar fortfarande saligt sin mamma, men det tycks finnas en viss överproduktion efter de tre syskonen. Eftersom vi läst att det finns ett ställe i Sverige där man specialiserat sig på att mjölka älgar har vi nu, en son och jag, kommit på ett sätt att bli rika. Vi ska mjölka katten och göra kattdans! Ni vet, som kalvdans.
Provsmaka, anyone?
