DELA

Först en folkomröstning. Sen en till. Kanske.

En folkomröstning om kommunreformen?

Gärna.

Men kan vi för demokratins skull först ordna en folkomröstning med frågan ”Behövs det en folkomröstning om kommunreformen?”. Så att vi som inte tycker det får en röst.

Folket säger sitt vart fjärde år på Åland. Vi väljer kommunfullmäktige och lagting och de som blir invalda bestämmer vem som ska sitta i kommunstyrelser och landskapets regering.

Det kallas representativ demokrati.

Själv har jag inget intresse av att fatta avgörande beslut om landskapets framtid så den demokratiformen passar mig alldeles utmärkt.

Min insats för att Åland ska ledas på bästa vis är att jag röstar vart fjärde år. Det har jag gjort i snart fyra decennier. Om det går så långt att vi väljare förväntas gå till vallokalen för att säga ja eller nej eller kanske till ett antal kommunreformsalternativ så gör jag min plikt igen. Motvilligt.

Efter det senaste amerikanska presidentvalet möttes republikanska beslutsfattare av ilskna väljare som ropade ”Do your job” – gör ditt jobb.

Den uppmaningen riktar jag till våra folkvalda nu.

Gör ert jobb.

Ni fick vårt förtroende hösten 2015. Bolla inte frågan om kommunreformer till oss nu. Vi har inte tid att sätta oss in i de ekonomiska och sociala konsekvenserna av en fem- eller trekommunsreform och dra rätt slutsatser.

Det är ert jobb.

Antalet ilskna eller berömmande insändare och facebookinlägg är ingen pålitlig måttstock på om ni är på rätt spår. Hur bra eller dåligt ni har skött era förtroendeuppdrag får ni veta i nästa val, hösten 2019.

Om det ändå ska folkomröstas då? Hur ska frågan ställas?

Så enkelt som möjligt.

Genom åren har jag mött tusentals ålänningar som deltagit i Nyans pejlingar om politik och annat. En lapp med för många svarsalternativ gör deltagare osäkra. De letar efter ”jag vet inte”-alternativet.

En rak ja- eller nej-fråga i stil med ”Ska Åland ha färre kommuner” räcker. Låt oss gå på känsla i stället för att välja mellan en, tre, fem eller sexton kommuner.