Forskning som för utvecklingen rakt framåt
Dagens kolumn innehåller två saker, dels ett viktigt forskningsresultat, dels ett uppiggande recept. Bägge avsedda att hålla er, kära läsare, upprätta genom hela mörka eländiga november.
Forskningsresultatet först.
Enligt docenten Chris Robert vid University of Missouri-Colombia är det en bra karriärstrategi att flamsa och fnissa på jobbet. En oseriös fnittrighet är bra både för dig själv och dina arbetskamrater, det förbättrar arbetsklimat, sammanhållningen och kreativiteten. Allra bästa är det, enligt undersökningen, om man skämtar om chefen eller jobbet.
Se där. När vi i förra veckan låg (bokstavligen) på golvet på Nyan för att avfotograferas i olikfärgade strumpbyxor, då var det inte alls bara kul och fjolligt, det var ett led i ”organisationens önskan att vara konkurrenskraftig”. När vi nästan kissade på oss av skratt över hur det såg ut när man drog upp de obehövliga strumpbyxbenen genom behån för att hålla undan dem, då var det ett viktigt steg i karriärutvecklingen. Alla som var med är (helt seriöst) prima ledarmaterial.
Jag skulle vilja lägga till en kommentar till denna forskningsrapport (Expressen.se försäkrar att flera hundra källor till humor analyserats av de amerikanska forskarna). Som ledare bör man ha distans nog till sig själv för att låta sig skrattas åt. Ett arbetsklimat som tillåter grovkorniga skämt om sina chefer ger ofta en bra arbetsplats där det skrattas mycket.
Så till receptet. Hallon- och banansmoothie. Denna mycket lättlagade vitaminbomb har gjort succé vid några frukostmöten på Nyan, och jag lovar att man åtminstone blir gladare en stund, medan smaken dröjer kvar i munnen.
Du behöver en stavmixer och en skål, två påsar frysta hallon, en banan, apelsinjuice, vaniljyoghurt och honung. Sätt hallon och banan (skalad!) i skålen. Häll över så mycket juice att det nästan täcker samt 2 matskedar honung. Mixa slätt, häll i lagom mycket yoghurt beroende på vilken konsistens du vill ha, och mixa igen. Häll upp i glas och njut. Måttangivelserna är skissartade för att de aldrig blivit nedskrivna. Ibland vill man ha tjockare, ibland tunnare.
Allra bäst är att alla blir väldigt imponerade, trots att man nästan inte gjort någonting.
Och slutligen ett skämt. Fånigt, jag vet, men uppiggande. Och kort.
– Varför är alla blondinskämt så korta?
– För att alla män ska förstå dem.
NINA FELLMAN
