Förpackningar för svaghänta
Förpackningar, grrr….
Jag blir galen på förpackningar. Hur i all världen kan tillverkningsindustrin på alla slags områden lägga ned så mycket tid och pengar på otillgängligt förpackningsmaterial. Man skulle kunna tro att vissa tillverkare har som målsättning att få Nobelpriset för mest svåröppnade förpackning.
Man måste alltid ha saxar och knivar till hands, plus en stor portion tålamod, för att få fram saker man köpt, ur emballaget.
Det jag mest har retat upp mig på är faktiskt medicinförpackningar. Det är obegripligt att läkemedelsföretagen packar in sina piller så att det är snudd på omöjligt att få ut dem.
Piller som för någon månad sedan levererades i enkla, lättforcerade plastburkar kommer nästa gång ingjutna, ett och ett, i tjocka aluminiumfolieark. En hel arsenal av verktyg behövs för att få ut dem.
Förstår inte läkemedelsfabrikanterna att det vanligen är sjuka mänskor, gamla, svaga eller reumatiska mänskor som ska använda deras piller? Jag kan ju inte tro att de vill vänja oss av med deras medikamenter, det ligger för stora pengar i pillerindustrin och konkurrensen är hård, så vad tänker man på?
För min del har jag valt bort två pillermodeller på grund av dessa bedrövliga förpackningar och fått min läkare att skriva ut liknande preparat från ett annat företag med enklare förpackning. Varken mina händer eller mitt tålamod stoppade för arbetet med att lösgöra pillren ur höljet.
För övrigt får man alltid för mycket sopor med sig hem när man har handlat. Det är så tröttsamt att försöka sortera rätt, det är ju inte bara papper för sig och plast för sig. Hur var det med stanniolliknande genomskinligt material, blank folie, halvhårt papper är det kartong eller vad. Var går gränsen mellan hård och mjuk plast, det finns ju alltid någonting mitt emellan.
Och hela tiden är soppåsar och sorteringskärl fulla.
Hur det nu är så försöker man göra sitt bästa, även om det tar både tid och kraft. Särskilt kraft. Om man som jag har fingrar och händer som förlorat spänst och styrka och dessutom smärtar, önskar man sig enkla, lättöppnade förpackning på allt som måste vara förpackat.
Jag är inte ensam heller, många tusen mänskor med mig har samma problem.
Vad ska vi göra? Protestera? Bojkotta? Inte vet jag. Kanske vi ska be vår nya riksdagsrepresentant att påverka den inhemska förpackningsindustrin och särskilt läkemedelsföretagen?
Nääe, tror inte varken behörighet eller intresse finns på riksdagsplanet.
Det är säkert i Bryssel man kan bestämma om sådant. Och där har vi ålänningar ingenting att säga till om.
Vi skulle behöva någon som lobbar för oss svaghänta mänskor, som kunde övertyga förpackningsindustrin om att vi är lika köpstarka och goda konsumenter som dem med smidiga och starka nävar.
MAJ-LEN LINDHOLM
