Förhöret som aldrig blev
I måndags var en riktig helvetesdag. Tv-inspelning, tre möten på samma dag, en ledare att skriva, insändare att redigera och dessutom ett polisförhör på eftermiddagen, i syfte att utreda en misstänkt chefredaktörsförseelse.
Aldrig kul med polisförhör, även om man tycker att man gjort rätt.
Jag stressade som en grådvärg för att hinna bli klar med det mesta till kl 14, då ordningsmakten ville ha mig på plats. När jag skulle iväg var förstås Nyans flotta av redaktionsbilar (2) ute på andra uppdrag.
Min vackra gula cykel stod redo. Jag trampade iväg och anlände med andan i halsen till polishuset med några minuters marginal. I receptionen såg konstapeln (eller vad hon nu var) lite förbryllad när jag anmälde mig till förhör, men jag anmodades sitta ner och vänta.
En bra stund senare dök kommissarien upp med andan i halsen och beklagade att han glömt bort mig. Andra förhör pockade på. Kunde jag komma en annan gång?
Ja, nå. Vad säger man? Nej tusan, jag ska förhöras nu? Jag samlade mina saker och cyklade hem igen, eller till jobbet då. Tur att jag inte var skärgårdsbo som tagit en dag ledigt för att gå på förhör.
Tur att det inte var första gången, att jag inte legat sömnlös av nervositet eller verkligen laddat upp med argument för min sak.
En sak som slog mig medan jag väntade är den otroligt slutna och avvisande atmosfär som möter en besökare i polishuset. En stängd lucka, en välbonad tystnad, slutna korridorer och två (visserligen mycket trevliga) damer som knappt lyfter blicken från sina pass och körkort.
Jag förstår att det handlar om säkerhet och arbetsro, men polisen är ju också en serviceinrättning för medborgarna, en närvaro som borde vara tillgänglig och öppen. Till polisen borde det vara lätt att komma, men den slutna och avvisande bortvända rygg som i dag möter besökaren säger något helt annat.
När polisen på Åland någon gång får pengar till ett nytt polishus så tycker jag att det är en sak man ska tänka på. Se till att bygga ett hus som säger: ”Välkommen”, inte ett som säger ”Du ser misstänkt ut. Gå härifrån.”
Och få ordning på det där med förhörsbokningarna.
