DELA

Flyttlådans baksida

Man trodde ju att man hade lärt sig. Efter tio gångers hopskrapande av ägodelar, fullproppade sopsäckar och dragande av kärror. Jag antog liksom att jag var en officiell flyttare nu. Men icke.

Varje gång
inträder samma panik: HUR i hela fridens dagar ska detta gå till? Kryddburkar, halvätna leverpastejmackor, borddukar och tandborstar ska tillsammans med hundratals ton möbler fraktas från ena stället till det andra. Banankartonger ska samlas in, det ska tryckas ner grejer med våld i plastkassar och det ska gråtas en skvätt när man inser det orimliga i projektet.

Men som genom ett under brukar själva förflyttningen av det samlade bohaget ske ganska smärtfritt. (Lite ryggskott och knäckta revben är att komma lindrigt undan.) Tills nästa sanslösa panik gör entré: Allt måste köpas nytt.
Diskproppar, toaborstar, gardinstänger, tapeter, ja vad det nu kan vara, lyser plötsligt med sin frånvaro. Det ska köpas brandvarnare, ringklockor, uteserveringar, elefanter och cirkustält. Aldrig någonsin har jag varit med om att den enorma mängd som jag släpat med mig från mitt senaste hem någonsin varit tillräcklig i det nya.

Så man köttar in alla möjliga prylar och pinaler genom dörröppningen fast man inser att det fortfarande fattas grejer. Som madrasser eller takhöjd. Trots att man vidtagit tusentals försiktighetsåtgärder och skissat upp ritningar på baksidan av kvitton är det alltid någonting som saknas.

Att flytta är det värsta som finns. Och ändå är man så pigg och nyter och redo att skrida till verket när det är dags igen.
”Det kanske blir bra”, tänker man barnsligt optimistiskt och börjar drömma om att krama en flyttgubbe i skinande rustning. Man inbillar sig att man kommer att leva ett harmoniskt liv i ljusa rum med fladdrande gardiner. Att man ska bli en sån som städar regelbundet. Vattnar krukväxter. Väver sina egna mattor. Spelar blockflöjt.
”Det kanske inte blir fruktansvärt”, tänker man, inte lika naivt, en kvart senare.

Fast det finns det som är värre. Som när sängen är på ena stället och madrassen på det andra.
Eller när madrassen flaxar iväg över åkrarna någonstans mellan Önningeby och Kalmarnäs.