Familjen är ingen tröstnapp
Det är inte klokt vad familjen är bra och viktig när det riktigt kniper. När karriären av en eller annan anledning stupar utför. När man med tårar i ögonen lämnar sin toppolitikerpost, sitt chefsjobb eller partiordförandeskap.
Man slutar för familjens skull. Och oftast handlar det om en man. En man som full av ruelse inser vad han har förlorat av myskvällar i tevesoffan, fotbollsträningar med barnen och gemensamma utflykter.
Säger han. Men han menar det inte. Jo, kanske just då, men inte egentligen.
För då skulle han inte nästa vecka acceptera ett nytt jobb eller förtroendeuppdrag som kräver hans fulla närvaro 24/7. Då har familjen åter hamnat i periferin. Då ser han fram emot nya utmaningar och är glad som en lärka i vårsolens sken. Strunt samma att barnen växer upp utan att se annat än portföljen av sin pappa när han någon gång mellanlandar i hemmet.
Häromdagen var det en av republikanernas presidentkandidater i USA Rick Santorum som hänvisade till familjen när han vek sig för konkurrenten Mitt Romney som gått förbi. Dottern har en genetisk sjukdom som gett komplikationer, var hans tårögda förklaring till reträtten.
Okej Rick, en genetisk sjukdom uppstår inte över en natt. Men du kanske inte har märkt den tidigare, så upptagen av din karriär som du varit. Och varför kan jag inte riktigt tro på att du kommer att vara mera närvarande i din dotters liv i framtiden?
Veckan före var det försvarsministern och Svenska folkpartiets ordförande Stefan Wallin som meddelade att han lämnar sin post på partikongressen i sommar för att han vill tillbringa mera tid med sin familj. Att hans räddningsinsats för landets enda svenskspråkiga garnison Dragsvik under flera veckor väckt uppståndelse i finsk press spelade ingen roll alls för hans beslut.
I stället var det barnen som var små när han blev partiordförande och som nu plötsligt är stora som fick honom att avgå.
I samma veva meddelade Sveriges försvarsminister Sten Tolgfors (M) att han avgår eftersom hans lilla son börjat stänga av teven när hans pappa syntes i rutan. Att mediastormen samtidigt ven kring Sveriges vapenaffärer med en av världens hårdaste diktaturer Saudiarabien spelade absolut ingen roll för hans beslut, nej då.
Kvinnorna då? Offrar inte de sina familjer för karriären. Jo, men jag tror att de kanske är mera realistiska. Många låter också helt enkelt bli att ställa upp eftersom villkoren är så tuffa.
Villkoren borde naturligtvis förändras. Men fram till dess, sluta missbruka familjen när det stormar.
Familjen är faktiskt ingen tröstnapp..
