Ensam på en öde ö
Jag, precis som många människor drömmer ibland om att vara ensam. Tyst och lugnt. Bara mig själv att ta hänsyn till.
Förra veckan tittade jag på den engelska dokumentärserien The Island, ön, där en känd äventyrare lämnar 16 vanliga britter på en öde ö.
Deras enda uppgift är att överleva på ön i en månad. Jag låg i sängen och funderade på vad jag skulle göra först. Hitta vatten är givetvis nummer ett, bygga ett regnskydd nummer två. Maten som nummer tre.
De gick ner i vikt, grät, föll från klippor och åt slemmiga snäckor i en månad.
Men de flesta klarade sig tiden ut (de andra dog inte, de hämtades av säkerhetspersonal).
Slutsatsen som många av dem drog efter en månad på ön är att materiella ting inte gör livet värt att leva, utan det är relationen till andra människor. Hur skulle de här människorna ha klarat sig utan varandra? Troligtvis mycket sämre, om ens alls.
Jag fortsatte fundera på vad jag skulle tycka om att vara ensam på en öde ö i en månad. Ganska skönt, var min ursprungstanke. Kvällen efter såg jag en dokumentär om amerikanska fångar i isoleringsceller. Den enda kontakten med andra människor är vakterna som en gång om dagen låser deras händer och fötter och eskorterar dem till en liten bur på gården.
Det värsta är inte att sitta inspärrad, eller att många av fångarna inte vet när de släpps ut ur isoleringscellen. Det värsta enligt dem är att inte ha någon mänsklig kontakt.
Många av oss drömmer nog om att få vara ensamma en stund ibland. Men i längden skulle jag nog bli galen utan andra människor. Bara att vara ensam hemma några dagar gör att livet känns mer enformigt.
Oavsett hur livet ser ut så blir det faktiskt bättre av andra människor. Delad glädje är dubbel glädje, och delad sorg är inte heller lika jävlig om någon orkar lyssna, hålla med och hålla om.
Det ska jag komma ihåg nästa gång jag fantiserar om att bli strandad på en öde ö alldeles ensam.
Då måste jag nog göra som Tom Hanks karaktär i filmen Cast Away och måla ett ansikte på en boll, kalla den för Wilson och konversera om dagliga angelägenheter.
För ensam är inte stark, även om det känns lockande ibland.
