En skraplott och kosmisk svindel
Det är mörkt som i en säck när jag kör hem från redaktionen. Bråttom har jag för snart stänger dagis. På dagisgården leker två barn glatt i leran trots att de knappt ser handen framför sig. När vi skyndar hem tappar Lillskruttan sitt nya konstnärliga mästerverk i golvet.
Den omsorgsfullt framknådade skogssnigeln i lera spricker i tre delar. Hon sitter på golvet och gråter. Jag sätter mig bredvid och tröstar, plockar varligt ihop delarna och lovar att försöka limma den. Jag vet precis hur ont det gör när något vackert går sönder.
Hemma dråsar tre skolbarn i tevesoffan och frågar genast vad det blir till middag. ”Kycklinggryta”, flämtar jag och slår upp kylskåpsdörren för att ta fram ingredienserna. Stolt över att jag för en gångs skull hunnit handla och planera middagen. Triumfen varar inte länge då jag inser att grädden och löken saknas. Ut i regnet igen och iväg till butiken. Jag kommer till och med ihåg att köpa frimärket som jag lovade Lillskruttan. Hon skall skriva till tomten och är så gammal att hon fattar att utan frimärke kan man inte skicka brev. Jag köper en skraplott av bara farten och känner tvåhundratusen euros vinsten värma i fickan.
Efter middagen och disken läser jag åttans kemibok. Vi har nämligen prov imorgon och det senaste utvecklingssamtalet antyder att vi borde lägga lite mer krut på studierna. Paniken nafsar efter mig när jag ser de flervärda alkoholernas kemiska formler. Men efter några djupa andetag breder mikrokosmos vidunderliga världar ut sig framför oss i vackra mönster. Det är egentligen inte så svårt. Det är struktur och ordning som råder. Skön och ren matematik. Vi skrattar och förundras när formlerna lägger sig tillrätta. Alkohol och syra bildar en ester och vatten.
Äldsta dottern kokar gott franskt kaffe åt oss. Jag jagar sonen från datorn och han lyssnar med ett halvt öra när jag läser godnattsaga för Lillskruttan. Boken ”Nalle Brunos vinter” av Gunilla Ingves slungar plötsligt oss upp i världsrymden. Vi improviserar fram ett solsystem med nattlampan och våra knutna nävar. Det snurrar, svindlar och genom fönstret ser vi stjärnorna. Så obegripligt långt borta att det skulle ta miljoner år att resa dit. Det finns så mycket att lära sig och minst lika mycket man inte förstår, men kan förundras över.
Vi ligger tätt tillsammans under täcket på den lilla planeten jorden. När barnen somnat tassar jag upp och skrapar min casinolott. Jag vet redan att jag vunnit högsta vinsten, men det har inget med en ynklig skraplott att göra.
