En kopp kaffe kan lösa knuten
Bevaka ett dörrhandtag. Det var uppdraget jag och några andra journalistkollegor i praktiken hade i fredags. På andra sidan handtaget satt veckans i särklass mest omskrivna parter, Tehy och landskapsregeringen, och förhandlade med riksförlikningsmannen Esa Lonka för att få så slut på strejken.
Medan vi väntade på nyheten om hur förhandlingarna går handlade vår diskussion och framförallt spekulation om hur länge förhandlarna skulle orka innan det blev dags för mat. Hade de förberett sig och tagit med egen mat? Eller skulle de beställa en pizza?
En vältajmad paus med tilltugg kan bli avgörande under pressade förhandlingar. För det finns tillfällen när orden är för få. När temperaturen mellan dem som diskuterar är nere vid den absoluta fryspunkten.
Som i Genève 1988.
Den svenske diplomaten Jan Eliasson medlade tillsammans med FN:s dåvarande generalsekreterare Javier Pérez de Cuéllar om en fredsuppgörelse mellan Iran och Irak efter det nästa åtta år långa kriget precis tagit slut.
Relationen mellan länderna var iskall och då förhandlingarna inleddes vägrade parterna till och med att titta på varandra. Mötesrummet byggdes om för att parterna inte skulle behöva bemöta varandras blickar.
För att inte den ena parten skulle tvingas vänta på den andra ens en sekund använde FN-diplomaterna walkie-talkies för att alla skulle komma in i rummet samtidigt. Men trots de ansträngningarna gick förhandlingarna i baklås.
Lösningen kom från ett oväntat håll.
Tidigare hade Iran och Iraks representanter alltid gått till skilda rum för att dra efter andan och få i sig lite kaffe. Eliasson bestämde sig då för att flytta in kaffebordet i förhandlingsrummet mittemellan de förhandlande parterna. För att maximera effekten av sin plan bad han dessutom personalen att vänta lite med serveringen för att kaffesuget skulle vara maximalt.
Sen bjöd han in alla till bordet med starkt doftande kaffe från mellanöstern.
Det dröjde ett tag. Men efter en stund började de mest försoningsinriktade representanterna faktiskt mingla med varandra vid bordet. Den blygsamma dialogen blev förlösande. Diskussionen kom i gång.
Tjugo år senare konstaterade den svenske diplomaten, i sitt sommarprat i P1, att det inte var långt ifrån att kriget skulle ha brutit ut på nytt om förhandlingarna inte kommit igång.
Vilken roll kaffet hade under medlingen om Tehys kollektivavtal lär vi knappast få veta. Men med tanke på att det står flera kaffetermosar på förhandlingsbordet ser det i alla fall lovande ut.
