En klädkod kan ge råg i ryggen
När jag vaknar på morgnarna är jag trött, trött, trött. Det är mörkt. Jag fryser om fötterna om vill helst ha något varmt, lurvigt och mojsigt tröstande på mig.
Därav, och av ohejdad vana, kan man inte med bästa vilja i världen kalla min dagliga klädsel elegant. Ibland blixtrar det väl till men i regel är det behovet av värme och funktionalitet samt nivån på tvättkorgen som styr.
En morgon på väg till jobbet såg jag en dam på väg över gatan mot sjukhuset. Hon var klädd i hatt, en lång kappa till hälften uppknäppt, en scarf, en svepande kjol och högklackade stövlar. Runt henne stod en mild doft av parfym.
Hela hennes hållning signalerade; Här kommer jag. Jag vet att jag gjort mitt bästa, och det syns!
Visst syntes det. Hon såg så där självmedveten ut som man gör när man ansträngt sig och vet att man luktar gott överallt. Man har sina snygga trosor på sig, och bh:n som faktiskt gör mer än hänger där. Man går på ett annat sätt för att finskorna (alltså fin-skorna inte de finskspråkiga kvinnorna) styr stegen och håller ryggen lite rakare för att hålla valkarna kring midjan inne.
Kanske kunde man se ut så en vanlig dag också, men för att uttrycka sig på dataspråk så finns det inte stöd för det. De flesta dagar finns det bara stöd för att se hel och ren ut, och knappt det om man har småbarn. På ett sätt är det synd. Jag är på allt sätt för att man får klä sig som man vill och att man inte behöver bry sig eller spela upp roller till vardags, men ibland blir jag avundsjuk på yrkesgrupper som har en given stil eller standard.
Skulle jag dyka upp på jobbet i liten dräkt skulle väl halva personalen dratta på ändan och den andra skratta ut mig. Sen skulle alla dra slutsatsen att jag ska vara med i tv. Steget blir så långt från min legendariska sladdriga fleece med målfärgsfläckar på armarna till en klädsel som åtminstone kunde ge lite stöd åt självkänslan.
För övrigt har jag alltid varit lite lockad av tanken på skoluniformer. Det finns, särskilt för ungdomar, en sådan trygghet i ett tvång som gör alla lika. Det skulle inte bli lika dyrt med alla märkeskläder och ungdomar skulle ha en klar gräns att stångas mot, i stället för att tvingas hissa upp pajtorna till hakan innan någon reagerar.
Bara en tanke.
