En katt i behov av terapi
Jag vet.
Ni kanske är jättetrötta på katthistorier.
Ni kanske hör till dem som himlar med ögonen när någon kommer dragande med ytterligare en.
Det hjälps inte. Ni kan sluta läsa nu.
Jag har nämligen problem. Vår gulliga lilla Leffe har blivit tonåring, och inte ett dugg klokare. Han lider fortfarande av en allvarlig ätstörning som gör att inget ätbart som ligger framme går säkert. Inte lussebullar, inte brysselkål (!), inte ens frukt.
Öppnar man en förpackning kyckling kan man plötsligt ha en katt hängande på ryggen. Om Leffe ligger och sover i övre våningen och någon öppnar kylskåpet i köket går det som en vind genom huset, och så står katten flämtande där och jamar.
Det är nu en sak. Vad värre är, är att han inte kan låta gammelmor Misan vara ifred.
Står hon och äter kastar han sig upp på hennes rygg och biter i nacken. Sitter hon och tittar på fåglarna på grannens fågelbräde anfaller han svansen. Han smyger på henne bakom fåtöljen, gör plötsliga utfall, stannar och försöker se oberörd ut.
Sen slåss de, och det är här hjälpen behövs. Hur ska jag få dem att sluta? Detta kan nämligen pågå när som helst och var som helst. Man kan ligga i sin säng och läsa, och plötsligt har man två fräsande katter där med utspärrade klor.
Man kan vara på väg till toaletten på natten och bli vettskrämd av ett spöklikt väsande.
Misan kan ligga spinnande i ens famn, och plötsligt bli provocerad till raseri.
Jag behöver alltså en katterapeut som kan tala Leffe tillrätta om hans ätstörning och hans allmänt krångliga beteende. Han måste inordna sig i familjehierarkin och sluta vara så pubertal. Han behöver, kort sagt, en supernanny.
Skyll er själv, kanske någon säger. Ni skulle inte ha två katter.
Men se det har vi haft förr, och aldrig har det varit så här häftigt.
Se detta som efterlysning. Jag tar tacksamt emot alla goda råd, innan hårtussar och kroppsdelar börjar flyga omkring.
Till Leffes försvar; han är oändligt söt och kelig, han spinner med ett dovt muller, och han kan somna sittande, medan han längtansfullt tittar på när familjen äter.
Vaknar gör han förstås så fort någon ätit färdigt och placerar sin tallrik på diskbänken. Då är han där och slickar.
