DELA

En kärlekshistoria

Margit och Steven hette ett par som bodde i ett rött hus. På deras gård stod en stor björk, under den parkerade barnen cyklarna när Margit skulle hålla fiollektion. Margit lärde barnen i byn stråkvinkel och ackord i vardagsrummet medan Steven gjorde höga benlyft och uppåtsträck i hallen.

Steven joggade långt innan joggning var något alla gjorde. Då han kom löpande längs lervägarna förstod ingen vart han skulle eller varför han hade bråttom.

Margit gick en kurs i akvarellmålning och läraren häpnade. Hon målade blommor som ingen sett och lät ljuset sippra in där ingen förväntade sig ljus.

De hade två döttrar. Flora kunde inte säga r och Minna stammade, men i byn de bodde spelade det ingen roll. Ingen sa ändå så mycket.

Steven tyckte om träd, och köpte ett stycke skog av en bonde i trakten. En sen decemberkväll skidade Steven första gången ut för att skida i sin egen skog.

Steven var så lycklig att han grät.

Så fick Steven cancer. Cancern var obotlig och han dog en julitisdag då fälten gulnat och rallarrosornas blommor nästan nått toppen.

Kvällen innan begravningen gick Margit ut i Stevens skog. Hon högg ner gran efter gran och bar in i församlingshemmet. När gästerna kom till minnesstunden stod det inte rosor på borden, utan granar längs väggarna. Margit hade knutit svarta sorgband runt grenarna på varje gran. Skogen sörjde.

Och dagarna gick. Skogen och Margit levde utan Steven.

Så, då några lämpliga månader förflutit knackade det på Margits dörr. Utanför stod en man som växt upp i samma by som Margit. Mannen förklarade att han varit kär i Margit hela sitt liv, och nu när … ja, läget var ju förändrat och kunde hon tänka sig …?

Hon svarade att hon ville sörja. Ett år ville hon stanna i sorgen, sen fick han återkomma.

Det gick ett år.

Mannen återvände.

Idag bor Flora i det röda huset med den stora björken. Minna köpte huset bredvid, det med äppelträdgården. Margit har flyttat till sin hemby. De gifte sig, hon och mannen som varit kär i henne hela sitt liv.

Björken står kvar och någon annan skidar i Stevens skog.

Och jag tänker, vad kärleken är stark ändå.