En hyllning till november
November är en månad man kunde hoppa över eller som Joe Labero kunde trolla bort ur vår almanacka. Så tycker många, så tänkte jag länge. Men man kan ändra sig. Jag har börjat gilla november.
November äger. November är en mycket vacker månad. I november får man vara just så sur, grinig och deppig som man innerst inne är. Man behöver inte förställa sig alls. Det regnar och ruskar. Svampen är blöt och lingonen ruttna. Man kan med gott samvete sitta inne på kvällarna.
Det är motiverat att tända ljus på köksbordet. I höstens bokskörd finns mycket att hämta. Man kan frossa i läsning hela kvällarna. Det åländska kulturutbudet är aningen mindre i november, än i juli, men bara lite.
Om det mot förmodan skulle finnas någon novemberdag utan regn så är naturen storslagen. Träden står som grafiska utropstecken mot en blygråhimmel. Dimman lägger sig som en fuktig yllefilt över fälten. Den friska luften kan avnjutas nästan i flytande form. Ingen månad är nyponen och rönnbären så röda som just i november. Sidensvansarna är på fyllan i bärbuskarna.
Det är hög tid att hänga ut fågelbrädet och bjuda småfåglarna på läckerheter. Som tack får man en gratis show, med både humor och spännande intriger alldeles utanför fönstret. En enda nyutslagen ros i trädgården väcker aldrig så mycket glädje och uppmärksamhet som just i november.
I november behöver man inte skämmas för att man slösar på veden, utan kan glädja sig åt ekonomiska fördelar med att elda i spisarna. Det konstanta lågtrycket trycker in lagom pustar med rök i huset så barnen får glädjas över ”den mysiga doften”. Själv gillar jag doften av torr ved som man får bära in i stora famnar. Extra bonus är alla intressanta småkryp som följer med veden in.
Äntligen får man börja gillra råttfällor av olika modeller. Den ena mer bestialisk än den andra, från minsta lilla, till stora råttburen. Varje morgon är det lika spännande att vittja fällorna.
I november måste man äta mycket och fet mat. Den goda medelhavsmaten är inget för november. I november är det enkelt och billigt att koka purjosoppa, rotmos och kalops. Den burgundiska köttgrytan jag tänkte mig i söndags fick bli måndagsmat för den kon var nog lika gammal och seg som jag känner mig.
Varje november skriver jag en krönika där jag citerar poeten Karl Vennberg: ”November ger sitt årliga tecken. Nu gäller det att ha kloka vänner, förtrogna med det sinande ljuset.”.
Och just när jag skriver dessa ord flödar solen plötsligt in genom fönstret och idag är skrattpillret, familjeredaktörskollegan Nina S tillbaka på jobb. Tyskarna har sin oktoberfest. Jag tycker att vi nordbor skulle införa en novemberfestival, en hyllning till årets bästa månad!
