DELA

En helg att skriva in i historieboken

En av sommarens absolut bästa helger har passerat. Liksom resten av Åland fick jag beachvolleyfeber och hängde vid centercourten dag som natt. Ett lyckat val, med tanke på hur roligt det var.
På något sätt kändes det nästan overkligt med sandstrand och strålande sol mitt i stan. Och trots att det var lite för kallt på lördagen och folk satt påpälsade i täckjackor och huttrade fick speakern (vem var den sanslösa snubben förresten?) snabbt igång publiken och sedan var det ingen som ens kom ihåg att det var kallt. Uppenbarligen, eftersom det inte bara var spelarna som bar minimalt med klädsel, halva publiken kastade av sig tröjor och byxor och satt barbröstade eller i bikini trots att det blåste kallt.
På tal om lättklädda i publiken förresten, var håller de här människorna hus resten av året? För nog måste väl majoriteten ändå ha varit ålänningar? Plötsligt verkade alla vara vackra, vältränade och brunbrända. Var det glädjen som gjorde att alla strålade i kapp med solen? Vet inte, bryr mig inte, men det fanns mer att titta på än bara spelet om vi säger som så, och det är väl aldrig fel…

Så var det VIP-fest också.
Där var jag inte. Hängde på kulturnatten och Indigos uteservering i stället. Trevligt det med. Man fick ju se vilka ålänningar som räknas till eliten, kanske kan vara bra att veta i framtiden.
Och på tal om elit måste jag bara nämna Soundway. All heder åt Ålands bästa coverband för spelningen i lördags. Att efter en hel sommars harvande i nattklubben orka bjuda på en så fenomenal kväll var beundransvärt. Folk var som galna, dansade som tokiga och ropade till och med in dem efter sista låten. Makalöst.
Skönt också att de spelade i restaurangen där det fanns svängrum på dansgolvet. Kanske det är dags att bygga ut där nere i nattklubben…?

Efter att ha dansat
som en tok en hel natt och åkt via Geta under en evighetslång taxifärd hem var jag ganska slö på söndagen. Trots det blev herrarnas bronsmatch en riktig höjdare. Favoriterna Norge hade ett enormt publikstöd och allting kändes så märkligt o-åländskt. Copacabana-jämförelsen var faktiskt inte alls fel, för med ett varmare väder än under lördagen och en ännu bättre stämning kändes det verkligen som man var på sydligare breddgrader.
Tyvärr kändes det lite som att herrfinalen slutade i ett antiklimax när Mischa Urbatzaks axel gick ur led. En tråkig avslutning på en annars underbar helg och en osannolikt härlig turnering.
Eller som en vän sa ett par minuter efter att prisutdelningen var över: Kommer beachvolleyn tillbaks nästa år är jag på plats.

MALIN LUNDBERG