En drömkund för jordbruket
Jag är det åländska jordbrukets våta dröm.
På allvar.
Nu kanske det skakas på en del huvuden i stugorna. Det är ju jag som skriver elaka saker om stödformer, miljökrav och utsläpp, som knappt kan odla persilja i en kruka själv, och som dessutom inte vet skillnad på en traktor och en tröska (förlåt nu, om bara den meningen innehöll något inneboende fel).
Orsaken till att jag, och andra som är precis som jag, är en dröm för jordbrukare på Åland, är att jag är en medveten konsument.
Jag är, av miljöskäl, beredd att betala lite mer för det lokalt producerade. Jag köper alltid lokala varor om det finns och om det inte är så fruktansvärt dyrt att jag inte har råd alls.
Jag är intresserad av mat, och vill gärna testa allt nytt som kommer ut på marknaden.
Jag tycker att en human djurhållning är en förutsättning för att man ska äta kött. Därför köper jag åländskt eller finskt kött, undviker halvfabrikat vars ursprung jag inte känner till och äter dessutom helst ekologiskt.
Hellre lite mer sällan, men med gott samvete, alltså.
Jag köper lokalt också av andra skäl. Jag vill att folk ska kunna bo på landsbygden och försörja sig på det som jorden ger. Jag vill att markerna ska hållas öppna och att vi inte ska vara totalt beroende av importerad mat för vår överlevnad.
Det finns en hake, förstås. I gengäld ställer jag krav på producenterna av min mat. Mina inköp är villkorade. Lika väl som den som köper tidningar eller byxor eller musik har olika krav på vad man ger sina pengar till, vill jag att producenterna ska bry sig om det som jag bryr mig om.
Eftersom jag är drömkunden, kanske jag alltid har rätt?
Jag förstår hur man som odlare och djuruppfödare tycker att man ska vara fri att fatta sina egna beslut, baserat på vad man tycker är bäst för den egna gården, ekonomin eller livssituationen. Jag fattar att jag är en okunnig klåpare vad gäller jordbruk.
Men snälla, rara jordbrukare. Jag är ändå, som representant för en stor grupp konsumenter, det lokala jordbrukets framtid.
Stryk mig medhårs. Paja mig. Berätta för mig hur viktigt det är att jag fortsätter köpa som jag gör. Och säg nån gång ibland att ni visst lyssnar och tycker det är bra att jag bryr mig.
