En annorlunda jul
Jag tycker egentligen om traditionellt julfirande. Minns med värme barndomsjularna hos mormor och morfar med massor av kusiner och andra släktingar, meterdjupa snödrivor och julbastu med dopp i vak. Och jularna i stockstugan uppe i Österbotten, med brasan sprakande i spisen och drygt 30 minusgrader utomhus, julbastu och isbad även där.
Som många andra fick jag för ett par veckor sedan upp hoppet om en vit jul här på Åland, men i samma takt som förhoppningarna slaskat bort har jag börjat längta till varmare breddgrader.
Vad skönt det vore att åka iväg till värmen och solen, simma och slappa och helt släppa all stress som julförberedelserna kan innebära.
En gång har jag gjort det, för flera år sedan. Julveckan i Miami Beach var annorlunda på flera sätt. Jag var student och fattig som en kyrkråtta och allt kändes dyrt och lyxigt, men vädret var fint och temperaturen i havet behaglig.
Att promenera i de härliga art deco-kvarteren längs Ocean Drive var mysigt men smått surrealistiskt givet allt överdådigt julpynt mitt i sommarvärmen.
Minns att jag var fascinerad över att väldigt många hemlösa gubbar som strövade runt på strandpromenaden och i olika gränder var klädda i tomtedräkter. De vita, toviga skäggen såg ut att vara äkta och fanns säkert där vardag som högtid, och vad tomtedräktsmodet anbelangar kom saken snart i förklarande dager: en större lågprisbutik som vi passerade informerade på stora reklamskyltar om att de reade ut tomtedräkter, kompletta sådana med byxor, jacka och luva, för endast en (1) ynka dollar.
På julafton skulle vi lämna Florida för att flyga upp till Chicago. Jag har alltid varit kroniskt flygrädd, och inte blev det bättre av att ett flygplan kraschat i vattnet precis utanför Miami Beach dagarna innan. Nyheten om kraschen, där alla ombord dog, kablades ut överallt och skakig satte jag mig på flyget. Från Floridas 25-gradiga värme flög vi mot The Windy Citys 25-gradiga kyla, och det femtiogradiga väderomslaget märktes på vägen i form av världens kraftigaste turbulens. Passagerarna skrek och grät av dödsångest och jag var säker på att min sista stund var kommen. Att dö i en flygkrasch på julafton, vilket öde.
Vi överlevde till all lycka, och ju mer jag tänker tillbaka på julen 2005 uppskattar jag tanken på att fira julen 2022 här hemma i det lugna, fridfulla grådasket, med båda fötterna tryggt på marken.
God jul!
