DELA

En allergikers bekännelser

– Afasi … aids … astma ….

Min bror hävdar att astma att världens tredje mest allvarliga sjukdom.

– Uppräkningen är i alfabetisk ordning, säger vi. Alfabetisk.

– Tredje värst i hela världen, säger min bror och tar en sipp i inhalatorn.

Jag petar å andra sidan gärna in allergi mellan aids och astma. För nu börjar helvetssäsongen, pollentiden, fanskapet en del kallar vår.

Min pollenallergi, eller hösnuva, eller vad man vill kalla det, började sommaren 1998 då jag rensade rabatterna i Mariehamns centrum. Lite visste jag då om täppt näsa och huvud, kliande ögon och trötthet som kramar varje muskel ur kroppen.

Jag kunde skriva spaltmeter om mina besvär, riktigt kräla i pollenstoftet och gotta mig i nässprayen.

Men jag vet inte … Allergi liksom. Hur jobbigt kan det vara?

Detta vankelmod är svårare att hantera än nysattackerna.

Å ena sidan: Att vara allergisk är faktiskt JÄTTEBESVÄRLIGT.

Å andra sidan: Allergiker är klena varelser som inte klarar av lätt höbärgning.

Å ena sidan: Tyck synd om mig. Jag är så trött att jag ramlar omkull.

Å andra sidan: ”Det sitter i huvudet det där” som astmabrodern säger.

Om jag för en stund tar mig själv och mina besvär på allvar vill jag lyfta fram några saker.

Det är hopplöst att hitta rätt medicin. Jag använder mig av en kombination av nässpray, ögondroppar och tabletter. Bara tabletterna tog mig tre år att hitta. En del sorter blev jag för trött av, en annan sort torkar ut slemhinnorna och en tredje sort hjälper inte alls.

Den som funkar är receptbelagd och dyr. Å andra sidan funkar den faktiskt (Aerius, för som vill veta).

Ögondroppar har revolutionerat mina vårar. ”Ögonen är en mycket stor kontaktyta” som den förståndiga läkaren sa.

Lomudal ögondroppar funkar bäst för mig.

Vad gäller nässprayen verkar sorten spela mindre roll. Men de dagar jag inte sprayar näsan bryter helvetet lös.

Och så håller jag på från slutet av mars till början av oktober: knapra piller, spraya, droppa. Varje morgon.

Då de allergena ämnena flyger på som värst har jag hittat två oaser.

Den ena mystiskt pollenfria zoonen är badhus. Den andra är biosalongen.

Kanske har det med ventilationen att göra, jag vet inte. Men underbart är det.

Lite allergi är å andra sidan inte hela världen.

Att inte kunna andas har väl ingen dött av.