Du kan få träffa Prince här
Hur många måste dö?
Svaret är förstås alla, säger jag om och om igen när folk räknar upp stora stjärnor som lämnat oss i år. Prince, David Bowie, Lemmy i Motorhead och Glenn Frey i Eagles är de som folk sörjt mest i sociala medier.
Några andra som vandrat vidare till vad det än är som väntar på den andra sidan är countryveteranen Merle Haggard, 79, soulmannen Billy Paul, 81, som sjöng Phillyklassikern ”Me And Mrs Jones”, och gitarristen Lonnie Mack, 74, som var Stevie Ray Vaughans idol. Och Bowiekopian Brett Smiley dog i januari – två dagar före Bowie.
Prince var unik. När jag hörde plattorna han gjorde i början av åttiotalet blev jag blev aningen irriterad för att han stal från vita rockartister.
Jag som hade viss koll på rockens historia tänkte inte på hur många vita musiker som hade byggt sina karriärer på låtar och riffs som de lånat från Muddy Waters, John Lee Hooker, Chuck Berry eller Little Richard.
Hur minns vi Prince i dag? Jag tippade att ingen i min omgivning kunde nämna en låt han hade gjort sen mitten av 90-talet.
Vid en snabbpejling vid lunchbordet kom folk ihåg åttiotalslåtarna ”Purple rain”, och ”Nothing compares 2 U” – som Prince donerade till bandet The Family och som blev en hit först när Sinead O’Connor gjorde en cover på den.
Nyhetschefens Princefavorit var en låt ”om att ha sex utomhus”. Hon kom ihåg den för att en av tjejerna i videon hade snygga boots. Men det var inte Princes låt. Låten och videon som hon tänkte på var George Michaels ”Outside”.
Det som fascinerade mig mest med Prince efter 80-talet var att han blev ett Jehovas vittne. Han knackade dörr och förkunnade ordet tillsammans med Larry Graham, en annan funkveteran, och han besökte Rikets sal hemma i Minnesota fram till slutet.
Så vad händer nu med Prince?
Om jag minns läran rätt har man chansen att träffa honom här på jorden efter domedagen. Om man är ett Jehovas vittne.
