Di e så söööta…
…di där finlandssvenska barnen.
Det var Skolmusik 2010. I Strandnäs skola skulle cirka 300 finlandssvenska barn utfodras. På fredagsmorgonen var det min tur att, som förälder, göra en insats för Hem och skola och arbeta som kallskänka.
Prick klockan 4.40 ringde väckarklockan. Då är man inte pigg. Då ifrågasätter man hela idén med Skolmusik 2010. Och hela idén med morgonmål också.
Men himlen var vacker och tidningen hade kommit. Klockan 5.30 stod Sussie J, Nina E och jag och skivade bröd, smör och gurka, langade fram mjölk, saft och pålägg. Skolans kökspersonal förberedde lunchen och verkade inte lida av samma sömnighet som jag. ( Senare under dagen förstod jag att en av de inkallade pensionerade skolkökstanterna är den som bakar kaffebröd åt oss på Nyan på fredagar. Nu när hon kokade åt Skolmusik 2010 blev vi utan kaffebröd! )
Klockan 6.30 dök de första yrvakna barnen upp.
– Godmorgon, sade vi och lät hurtiga.
– Godmorgon, pep det ur nyvaknade strupar.
Sedan stod vi där och såg på hur rufsiga huvuden och pyjamasklädda kroppar kom inhasande i matsalen. I pyjamasar! Tänk att vi kan få dem att känna sig så hemma i Strandnäs skola att de kommer till matsalen i sina pyjamasar!
De flesta tog stora portioner av flerkornsgröten och slog sönder mina fördomar om andras barn och gröt.
När de ätit var det många av de mindre barnen som kom tassande fram till oss och tackade för maten! De tackade för maten i en stor matsal i en skola!
Sedan sprang vi omkring och fyllde på vid borden och varje gång ett barn (eller ungdom måste man väl kalla högstadieelever) tackade för att man fyllde på deras gurkskål, undrade man vilken trollformeln är för att få barnen så väluppfostrade.
Å andra sidan kan man hoppas att ens egna barn beter sig så när de är ute bland folk. Det är väl stor skillnad på hur man beter sig hemma och borta?
En lärare sade till mig att det är ett tecken på god uppfostran att barnen är skötsamma i skolan och hos andra och sedan beter sig som vildar hemma. Jag vet inte om hon försökte trösta mig eller var ärlig, men jag tog till mig informationen med öppen famn. Och det har blivit mitt mantra när fotbollarna flyger mellan bokhyllorna i vardagsrummet och dörrarna smäller. ”Väluppfostrad, väluppfostrad, väluppfostrad…”
NINA SMEDS
