DELA

Det var en vacker syn

I tisdags kväll såg jag något vackert och rörande.
Och nu tänker ni, bästa läsare, att jag sett en bullig, gullig baby igen, eller något i naturen som måste omhuldas med något fuktigt i ögonvrån.
Men nej.

Det jag såg var praktiskt och varmt klädda åländska män och kvinnor, medelålders plus.
Jag såg dem bara hastigt i förbifarten, så jag vet inte om de var fula eller vackra, men särdeles glamoröst såg det inte ut.
Kläderna hade inte vunnit pris i någon design-tävling.
Det blåste snålt och småregnade.
Det var tisdag kväll.
Det var vägen mot Godby från stan, på Finströms-sidan.

Där, i dikena, gick min skönhetsupplevelse.
Det var städtalka längs vägarna, och där gick ett gäng gobbar och kärringar med plastsäckar och handskar och plockade upp skräp, flaskor samt en myckenhet diverse.
Sånt gör mig rörd. När folk gör något som är trist, kallt och aldrig blir färdigt, tillsammans med andra, för det gemensamma bästa och utan att få betalt, då blir jag lite tjock i halsen.

På hemvägen hade städgänget kommit lite längre. Jag tänkte på familjens sportlovsresa till Marocko och den lilla byn där vi bodde, där sopor dumpades överallt men mest i ett stort dike där getter, hundar och enstaka limsniffare rotade omkring, och där någon liten eld tycktes pyra hela tiden.
Jag tänkte på andra resor till ställen där vår sophantering känts som en avlägsen dröm, och på den där kampanjen när jag var barn om hur fult det är att skräpa ner i naturen.

För människor från andra delar av världen har vi nordbor förmodligen en inställning till allmän ordning och renlighet som är på gränsen till manisk. Speciellt i vitsippstider ser hela Åland ut som teletubbie-land, med alla kullar och sänkor täckta av vita blommoln.
Jag måste erkänna, jag gillar det. Jag gillar att folk bryr sig. Jag gillar att det är så otrendigt och bondigt och oinsmickrande och gemensamt.

Bästa skräpplockare: jag tycker att ni gör ett fint jobb. Ni är högt uppe på min lista, bland hundägare som alltid plockar upp efter sina djur och folk som jobbar frivilligt på Emmaus.
Respekt.