Det var en gång
Det var mycket en gång. Och så glömdes en del, annat bara försvann.
Men när syster, systerson och jag för en tid sedan gick igenom mammas hushåll för att plocka bort sådant som andra inte skulle ha så dök ett och annat upp.
Systersonen hittade en urgammal men perfekt fungerande köksmaskin, hushållsassistent hette det på 1940-talet, i en skrubb på vinden. Jag tror mig veta att familjen nu använder köttkvarnen för att mala hundmat.
Lätt nyfiken tittade också jag in i skrubben och såg något märkligt. En samovar. Gråbrun och ful, dessutom rätt så stor. Men jag släpade fram den, för någon samovar (ryskt tekök) har aldrig förekommit i huset. Inte som jag kan minnas.
Maken har vissa böjelser. Samovarer är en av dem. Så apparaten fraktades till Mariehamn för möjlig renovering.
Jag hade vid en första blick konstaterat att den saknade behållare invändigt, behållare för tevattnet. Man kunde nämligen se rakt igenom den när man lyfte på skorstenen.
Jag hade naturligtvis fel. Behållaren sitter runt skorstenen. Det kunde en kännare av samovarer se nästan med en gång. Kännaren skruvade bort locket och plockade fram putsgrejer och plötsligt hade vi ett blankt och fint mässingslock med inskription. Den har vi inte försökt tyda än. Den är kyrillisk.
Så gick det en tid och familjens samovarkännare fick ett nytt ryck. Nu skulle resten gås igenom. Och medan jag dammsög på annat håll i huset blev jag inkallad för att se. Han hade lyckats öppna luckan till eldstaden, där det fortfarande fanns kol! Nu är det bortputsat.
Resten av apparaten är nu också putsad, men ännu inte in på bara mässingen. Det krävs en hel del mer jobb för att få allt att blänka.
Det vi har kunnat konstatera är att apparaten är intakt. Alla delar finns där. Om man slår vatten i behållaren, laddar med kol och tänder på så får man hett vatten. Och upptill lyfter man på ett litet lock och hittar en behållare för själva tekannan.
Frågan är vem som vågar sig på att dricka teet. Knappast jag. Först behöver behållaren förtennas,, för det har helt påtagligt gått ett antal år sedan senast.
Fram till dess får den stå och blänka till ingen nytta.
Jag hoppas den gillar det aningen bättre än att stå i en skrubb, även om nyttan är den samma.
