Det här med att vara vuxen
Alltså, det här som kallas vuxenlivet. Kan vi prata lite om det? För jag tycker att det är lite besvärligt om jag ska vara ärlig. Jag tänker främst på att man ska hinna med så vansinnigt mycket. En massa måsten som aldrig blir gjorda och som sedan ligger i bakhuvudet och gnager som en annan bäver/ekorre/råtta/valfri gnagare.
Några exempel: Jag borde åka till ämbetshuset. Snacka med folkbokföringen, snacka med skattebyrån. Fixa lite papper. Det skulle säkert vara avklarat på, säg, en halvtimme. Men jag hittar inte tiden. Borde handla en födelsedagspresent till ett gulligt gudbarn. Hittar inte tiden. Borde boka tågbiljetter – hittar inte tiden.
På den där listan finns också en annan sak som ger mig magsår när jag tänker på det. I höstas startade jag i panik över min (dåvarande) arbetslöshet en enskild firma hemma i Malmö. Hade planer på att inleda en frilansverksamhet och tjäna storkovan på alla mina förtjusande reportage. Men nu blev det inte så och jag har ägnat den där firman så ofantligt lite tid att det börjar bli skamligt. Jag har konsekvent ignorerat allt som heter moms, redovisning och F-skatt.
Eftersom nu alla de där förtjusande reportagen fortfarande endast existerar som embryon någonstans långt bak i mitt medvetande, har det liksom inte blivit aktuellt att sätta sig in i det där förhatliga pappersarbetet. Planen är därför att frysa företaget och sedan kanske tina upp det om det behövs någon gång i framtiden. Men – det finns inte tid. Jag har inte mejlat, inte ringt, inte tagit tag i det. Jag misstänker att min enskilda firma just nu bidar sin tid innan den plötsligt och med full kraft slår tillbaka med restskatt, momsinbetalningar och gud vet vad.
Annat som borde göras: planera ett bröllop. Frågar du min tilltänkta tycker han nog att vi har kommit en bra bit på vägen, men det är ju fortfarande massor kvar att fixa – vigselförrättare, hindersprövning, ring, klänning, blommor, bordsdekoration och så vidare i all oändlighet.
När jag var tonåring trodde jag att det var den absolut mest jobbiga tiden i livet. Bekymrade mig mycket över fet hy, snygga killar, skolprov och grupptryck. Och det var ju jobbigt, det var det. Men herregud, det är ju inget mot att vara 29 och på pappret vuxen. Tänk om jag hade vetat då hur många räkningar som ska betalas, tvättider som ska bokas, abonnemang som ska beställas, abonnemang som ska avbeställas, försäkringar som ska väljas, matlådor som ska planeras och skattepapper som ska fixas. Min relativt enkla högstadietillvaro ter sig som en lugn och skön söndagspromenad i jämförelse.
Å andra sidan – när jag var en finnig 15-åring fick jag inte planera bröllop. Det är faktiskt ett ganska roligt vuxen-måste trots allt.
Minna Wallén minna.wallen@nyan.ax
