Det finns en kung
Hur svårt är det egentligen att vara DJ? Det är väl bara att ratta på några knappar och spela musik extremt högt. Barnlek. Men hur man blir en bra DJ är en helt annan femma. En respekterad och omtyckt DJ. En David Guetta.
I helgen tog jag mitt pick och pack och reste till Stockholm. Efter bara en (ofullständig) vecka på Nya Åland var det dags för ett avbrott. Och vilket avbrott!
På Stockholms stadion fanns inget som längre förknippade arenan med sport. Öltält var uppsmällda överallt och VIP-sektioner hade installerats för de som ville glassa till det. De som ville visa att de var något. De som inte var jag.
Med mina vänner slog jag mig ner i Humlegården i centrala Stockholm och väntade på att Summerburst skulle dra igång. Cidern skvalpade och jag passade på att filosofera i solen. Varför hade jag egentligen beställt de där biljetterna för 1.000 kronor redan i december? Jag lyssnar ju inte ens på RNB och house, och verkligen inte kombinerat. Men men, nu satt jag där jag satt med biljetten i väskan och förberedde mig för tvådagars-festivalen.
Mina tankar vände när jag såg den långa kön som ringlade sig från Sturecompagniet mot hötorget. Tydligen var det kön till att hämta festivalpassen. Om så många människor ska på Summerburst, då måste det ju vara bra!
Vi kom fram till stadion för tidigt på fredagen. Långt innan alla bra artister skulle spela. Utan mat i magen och vatten att fukta strupen med, resulterade detta att vi allihopa gick hem tidigt med svansen mellan benen. Humöret var inte på topp under lördagen med tanke på missödet kvällen innan. Men vi hade lärt oss en läxa. Det dröjde fram till klockan 19.00 innan vi visade de rosa festivalbanden för vakterna som släppte in oss tillsammans med hundratals andra taggade ungdomar.
De vassa armbågarna var ett faktum när vi gjorde vår väg till öltältet. Det är inte lätt att dricka öl och samtidigt pumpa engagerat med armarna i luften ska jag säga er. Det blir inte heller lättare av en sjuk bas som får kroppen att vibrera.
När klockan började närma sig 22.00 rörde vi oss snirklande mot den stora scenen på området. Ju längre fram desto bättre. Vi kritiserade i tysthet folk som gick bakåt. Varför vill man göra det när David Guetta snart ska upp?!
Panoramaskärmarna runt scenen började blinka. Jubel bröt ut. Alla visste vad som väntade. En figur dök upp i DJ-båset och hysterin var ett faktum. Redan efter den första beaten hade hela folkhavet börjat sjunga med. I extas kastade jag upp min vän på mina axlar, något som benmusklerna inte lät mig glömma på ett tag.
I en och en halv timme spelade han. Luften var full av filmande mobiler, folk som satt och stod på varandra och pumpande knytnävar. Efter summerburst har jag tagit tillbaka mina antiroyalistiska åsikter. Det finns en kung. Och hans namn är David Guetta.
