Det är inte ditt fel, Bryssel
Nu har det gått flera månader sedan vi skiljdes åt. På Åland är isen borta, Rockoffbanden släpps, gudingarna skjuts och vitsipporna blommar. Ändå tänker jag mer och mer på dig. Det här är en kärleksförklaring till dig, Europas mest missförstådda stad.
De säger att du är tråkig. Då säger jag att de inte sett ditt rätta jag. De kanske har varit på rundvandring i Europaparlamentet, kanske till och med suttit i en stor seminariesal och lyssnat genom en hörlurstolkning när en fransk herre berättar om den kommande strukturfondsperioden 2014-2020. Sedan har de tagit taxi ner till Grand Place, ätit musslor till överpris och fått magknipa.
Jag tror inte att de har suttit i en park och försökt få syn på de förrymda kanariefåglarna som enligt utsagor lever i parkens trädtoppar. De kan inte ha åkt till en kitschig förortsklubb där dansgolvet snurrar trots att du är nykter. De har nog inte ens promenerat till den afrikanska stadsdelen Matonge för att äta sig mätta på kyckling, ris och friterade bananer och pröva trettio olika peruker i en affär.
De har definitivt inte bott med utsikt över en fängelsegård och lyssnat på vakternas ansträngda utmaningar i högtalarna och den kraftfulla hiphopen som ibland ljuder från cellarna på kvällen.
De har säkert köpt några praliner men de har inte med noggrann precision ätit sig igenom hela den belgiska chokladindustrins storheter bara för att sedan smyga iväg till finska sjömanskyrkan och köpa en platta vanlig Fazerchoklad för fem euro.
De säger att du är ful. Då undrar jag om de verkligen sett husen ritade av Victor Horta som finns spridda lite överallt i stan, den ena snirkligare och guldigare än den andra. Jag undrar om de varit inne i en helt vanlig lägenhet där takhöjden är fyra meter, väggarna pryds av ängelstuckaturer och möblerna i mörkt trä är så stora och tunga att de måste hissas in genom fönstret vid flytt.
De har säkert inte åkt till söndagsmarknaden vid tågstationen och tittat på de tusentals orkidéerna, rosorna, tulpanerna och violerna som utgör ett färghav medan de väntar på sina köpare.
Förmodligen har de förfasats över byggnadsjättarna i EU-staden men det är bara för att de ännu inte lärt sig att metall och glas har sin egen speciella skönhet.
De säger att du är byråkratisk. De säger att du vill bestämma hur våra gurkor ska böja sig, vad vi ska få stoppa under läppen och om vi ska få skjuta ovannämnda fåglar. Jag vet att det är en lögn. Ja, åtminstone det där om gurkor; läppar och fåglar stämmer nog ganska bra.
Men jag vet att du inte menar illa. Egentligen är du en frihetsälskande stad där invånarna får dricka sin veteöl i gatukorsningen utanför baren om de så behagar. Fyller man en stad med byråkrater blir det en byråkratisk stad, men det är inte ditt fel.
Jag saknar dig, Bryssel.
