Den problematiska aspekten av kalenderdebatten
I ljuset av att Holmbergs ab valt att dra tillbaka de pinup-kalendrar som den senaste tiden fördömts i debatter i media börjar jag fundera på om det faktiskt är bra eller ens spelar roll att det slutade så.
Låt mig först av allt tydliggöra detta: jag skulle inte vilja ha en av sagda kalendrar. Jag är emot den sexuella objektifieringen av både män och kvinnor och vill med den här spalten inte försvara den, oavsett vad det kanske först låter som.
Kalendern innehållande bilder av ”lättklädda” kvinnor har försvunnit från redaktionen så jag kan inte uttala mig om den men jag kan tänka mig ungefär vad den innehöll. Den med ”lättklädda” män finns kvar och är lika delar skrattretande och äcklande.
Den innehåller en bild på en man som stänker mjölk över sitt rakade bröst och min första tanke är ”varför skulle någon behöva eller vilja se det här?” vilket verkar ha varit mångas förståeliga reaktion mot kalendrarna. Men det finns folk som vill, vilket leder till en annan fråga som folk inte verkar tänka på. Hur fritt är vårt samhälle när en grupp kan välja, och väljer, att helt och hållet döma ut något som de istället enkelt hade kunnat undvika?
Låt gå för att det i det här fallet är något så billigt och meningslöst som kalendrar med ”lättklädda” bilder, vilka jag i sig tycker att är onödiga att ta strid för. Men genom att döma ut den helt frivilliga distributionen och konsumptionen av dem tummar vi samtidigt lite på principen om individuell frihet. Dessa kalendrar är inte olagliga, men inte heller tillåtna, tydligen.
Platon skrev att goda människor inte behöver lagar för att bete sig ansvarsfullt och att onda människor alltid kommer att hitta vägar kring lagarna för att kunna fortsätta bete sig som de vill. Gott och ont må vara alldeles för starka begrepp för den här debatten, men åstadkommer det någonting att dessa kalendrar inte erbjuds längre om efterfrågan finns kvar? Är detta faktiskt en seger för ett samhälle som strävar efter jämställdhet, och om så, betyder den ens någonting?
Exakt samma och liknande kalendrar kan alltid köpas. Internet består till en stor del av porr och mycket av den är gratis. Det finns tidningar som har ”lättklädda” mittuppslag som precis lika gärna kan hängas upp på garage- och verkstadsväggar. Etcetera, etcetera.
I samma tidning, vår egen, där en ledare emot Holmbergs kalendrar publicerats finns en reklam för underkläder. Bilden föreställer en kvinna med bara en bh på överkroppen som ligger och poserar för läsaren. Sex säljer. Det gör mig lite förbryllad att det ingen verkar reagera mot detta. Ingen lär bojkotta denna butik.
Men även om det inte är samma sak som porrkalendrar från ett byggvaruhus är det bara andra sidan av samma slitna mynt, fast vi valde att publicera den här. Är det dubbelmoral att vi aktivt fördömer den ena sidan samtidigt som den andra är en normativ och antagligen effektiv metod för att få oss att köpa underkläder? Var går gränsen mellan det vi kan fördöma och det vi kan acceptera, publicera eller uppskatta, och vem drog den?
Felix Quarnström
