Dela är det nya äga
Under lång tid har man i olika sammanhang diskuterat begreppet medborgarlön.
Medborgarlönen – som i dag kallas basinkomst – är samma för alla. En summa som staten utan krav på motprestation betalar åt alla medborgare och som man kan leva på. Sen får var och en jobba vid sidan om basinkomsten – eller låta bli och klara sig på det lilla.
Tanken är att staten har råd med basinkomsten eftersom stora pengar kan sparas som annars skulle betalas ut i arbetslöshetsersättningar och andra bidrag och stöd. Samtidigt slipper staten de dyra och tungrodda administrativa systemen för uppföljning och kontroll.
Också på Åland finns en rörelse för basinkomst, om än liten än så länge.
Faktum är att mängder av arbetsplatser försvinner som inte kan ersättas. Samhället har förändrats oerhört mycket och takten blir allt snabbare. Full sysselsättning är inte ens i teorin längre möjligt. Nya tekniska innovationer förmår inte återskapa jobben.
Före riksdagsvalet var Centern med på noterna om att åtminstone räkna på basinkomstsystemet men med den nuvarande trepartiregeringen vet man ju inte hur det går.
Det kanske låter för ”vänster” för sannfinländarna och samlingspartiet. Men den internationella basinkomströrelsen är helt opolitisk.
Med basinkomsten kommer man tillrätta också med det problematiska tillväxtbegreppet. Tillväxt i all oändlighet är omöjligt eftersom vi har bara en planet. Det inser alla.
Tillväxtkravet skapar onödig produktion, onödig konsumtion och onödiga restprodukter. Dessutom utnyttjas både människor och natur i tillväxtkarusellen.
En annan sida av basinkomsttanken är ”sharing is caring”, alltså att värna om människor och miljö genom att dela i stället för att äga.
Delandets ekonomi blir allt vanligare i världen. I stället för tillväxt bygger ekonomin på att byta, låna, hyra eller få de saker eller tjänster du behöver. På samma gång träffar du en massa människor du aldrig hade mött annars.
Att dela är det nya äga. Att mötas är det nya betala.
