DELA

De gulliga djuren

Det var under morgonmötet i går morse som jag såg dem. Precis vid husknuten här ute i Dalbo. Två rådjur som stilla betande långsamt rörde sig ut mot Uppgårdsvägen.
Så dök det upp ett rådjur till under en gren. Och efter det ytterligare ett under en ormbunke – det var ett litet ett. En flock på fyra rådjur här på Nyans bakgård, mer eller mindre i syrenbersån. Vi tittade alla med långa halsar när flocken försvann runt knuten. Det var nästan så jag hade lust att springa till fönstret på västra gaveln för att se vart de tog vägen sen, men mitt i morgonmötet …

Däremot tänkte jag rätt osökt på vad de möjligen har lämnat efter sig i buskarna. En drös fästingar.
Tanken kom rätt naturligt, för jag vaknade av någonting förra natten och insåg att någonting annat var på gång. Det kliade som av myggbett i vänstra knävecket, men numera litar jag inte på att myggbett är myggbett. Mycket riktigt.
När blicken hade klarnat och fått rätt glasögon så kunde jag med möda lokalisera en ynka liten fästing som hade satt sig så att jag med knapp nöd kom åt den. Det tog en stund, men till slut hade jag plockat den.
Medan jag jobbade med fästingen såg jag ur ögonvrån att det blixtrade i fjärran, men hörde inget muller. Litet senare hörde jag någonting annat, en åskskur som smattrade mot taket. Vilket påminde mig om att jag inte hade vevat upp rutorna på bilen. Så det var bara att gå ut och göra det. Och samtidigt plockade jag in makens kostym, som hängde ute för vädring, under tak visserligen men med risk för regnstänk ifall det skulle bli häftigt.

Vid det laget mullrade det rätt bra och jag var klarvaken. Vad gör man? Tänder lampan och plockar upp boken från nattduksbordet. Det goda med litet svårlästa böcker är att man somnar.
Nästa gång jag vaknade var klockan 7, precis som den skulle. Jag lyssnade på nyheterna i sängen, talade om för maken att det var dags – han skulle med flyget (hur kan Air Åland gå back med honom som kund?) – och så trasslade jag mig ur sängen för andra gången den morgonen.
Reflexmässigt kliade jag mig någonstans vid högra knävecket. Myggbett eller? Det var eller.
Jag lovar att den fästingen inte satt där när jag plockade bort den första någon gång vid 4-tiden. Garageinfarten där bilen står är stenlagd. Samma gäller sydsidan av huset, där kostymen hängde på vädring. Absolut ingen miljö för en liten fästing.
Återstår alltså sängen.
Jag tror jag flyttar till bastukammaren för en tid.

HARRIET TUOMINEN