DELA

De beresta bananerna

Det finns bananer som sett världen, och nu menar jag inte den långa resa bananerna gjort från sydliga länder, utan den långa resan längs Riksåttan.

Vi var tre barn (den fjärde hade inte kommit än), och vi hade en skruttig blå Datsun, och åtminstone en gång varje sommar körde hela familjen den långa resan mellan Nykarleby och morföräldrarna i Pargas. Huden klibbade ihop med mina bröders som satt på varsin sida om mig, vi hade shorts och alla fönster öppna. Ibland somnade någon av bröderna med huvudet på min axel.

Längs Riksåttan fanns rastplatser med röda bord och bänkar, en soptunna och en informationstavla. Jag trodde långt upp i vuxen ålder att rastplatserna hette Information Opastus, att Opastus var namnet på rastplatsen på samma sätt som bybutiken hette Johanssons.

Längs Riksåttan fanns rastplatserna, och i bakluckan fanns kylväskan. Det var saft i plastflaskor, smörgåsar i prassligt papper och så var det dedär bananerna. Alltid packades bananerna ner, och aldrig var någon sugen på banan och ständigt blev bananerna brunare och brunare för att till sist slängas på resans sista dag. Då skulle kylväskan åter packas och de mosiga skapelserna hittades. De byttes ut mot nya bananer, som ingen var sugen på och som färdades den långa vägen till Nykarleby för att slängas.

Reser bananer fortfarande? Jag tror inte det.

Vi var inte en särskilt fattig familj, inte heller särskilt rik. Vi var så där som folk är mest, då på åttiotalet då jag växte upp. Mina barn växer också upp i en sådan familj, så där mittemellan. Men inte fraktar vi bananer fram och tillbaka, inte äter de smörgåsar med svettig ost eller dricker saft ur plastflaskor med sand i från sommarens simskola.

Finns ens rastplatserna kvar?

I mitten av åttiotalet fanns inte käcka små butiker som säljer sju sorters panini med fyllning. Då fanns rökiga mackar som sålde reissumies som smakade cigarett.

Men framför allt var det självklart då jag växte upp att inte slösa pengar på något som kostade en bråkdel av det man kunde förbereda hemma och ta med.