Där livet började
Två väteatomer och en syreatom. En smått magisk förening på något sätt. De minsta partiklarna som tillsammans bildar vatten, eller H2O som den kemiska beteckningen lyder. Förutsättningen för allt liv. Åtminstone här på jorden.
Den senaste sommaren har det varit stort fokus på just detta – eller snarare bristen på vatten. För ingen har väl kunnat undgå att lägga märke till hur ovanligt torrt, varmt och nederbördsfattigt det varit även i vår del av världen. Vi, som alltid varit bortskämda med en till synes outtömlig mängd vatten – både som svalkande regn och i grundvattnet långt där nere under våra fötter, har fått tänka om.
Plötsligt har vi tvingats inse att inte ens denna tillgång är så självklar. Att det kanske är hög, mycket hög, tid att ändra våra beteenden i många avseenden.
Baden , duschen, tvätten och toaletten, vi har vant oss vid att alltid kunna använda stora, nästan obegränsade mängder utan dåligt samvete. Men med ens har vi ryckts upp ordentligt. Vare sig den ovanliga väderleken vi nyss upplevt beror på naturliga orsaker eller mänsklig påverkan, så har den fått de flesta av oss att inse att även vi människor, även vi som bor i den rika, relativt välmående delen av världen, också kan drabbas av svårhanterliga naturfenomen.
Plötsligt minskade grundvattennivåerna. Grunda vattendrag torkade ut. Djur- och växtliv fick det extra tufft. Hoten om brist på foder ledde till att många lantbrukare valde att göra sig av med hela eller delar av sina djurbesättningar.
Ur det lokala perspektivet var det visserligen positivt att många butiker valde bort importerat eller långväga transporterat kött, till förmån för det närodlade eller närproducerade.
Det är också en slags väckarklocka, som kanske hade ringt i varje fall, men som nu påskyndar en förändring inom delar av livsmedelsindustrin. Minskade transporter leder till minskade utsläpp, vilket är bra för miljön.
Men det tråkiga är att det ska krävas så högljudda larmsignaler för att vi människor ska ändra våra vanor och beteenden. Vi borde istället alltid fara fram med stor varsamhet och omsorg över den planet vi lever på och de resurser vi förbrukar.
I den takt vi för närvarande konsumerar jordens resurser, kommer det framöver att uppstå ytterligare brist på mycket av det vi idag tar för givet.
Med vetskapen om att det fortfarande borde vara fullt möjligt att förändra, lägga om konsumtionsmönster och kanske till och med avstå från en hel del, borde alla kunna hjälpas åt. En gemensam satsning för att öka förutsättningarna för bra livsbetingelser också för våra barn och barnbarn.
Jag tror det handlar om en vilja.
För själv vill jag kunna fortsätta ta mitt morgondopp i ett rent hav, dricka mitt vatten ur kranen och njuta i en romantisk solnedgång på en kal klippa i en opåverkad naturmiljö.
Med fortsatt obegränsad tillgång till det vatten där allt liv en gång började.
