DELA

Blockflöjt åt barnen

Under denna vecka av budgetdebatter, champagnejippon och alla världens arrangemang har jag stulit mig till en timme på skolbänken.
Övernäs skola hade öppet hus i två dagar. Jag besökte elevcaféet och en musiklektion i klass 4.

Inte ens under hot om fysiskt våld skulle jag klara av jobbet som musiklärare, alldeles särskilt inte när det ingår spelande av blockflöjt i undervisningen.
Ser ni det framför er? Tjugotalet elever med varsin blockflöjt. Att få alla att börja samtidigt. Att få dem att sluta. De skärande disharmonierna. Det gälla pipandet utan gemensam takt eller ton…

Blotta tanken ger mig rysningar. Och i tisdags satt jag på en hel sådan lektion med ett fånigt leende på läpparna, inte bara för att min egen minsting var med.
Under över alla under så såg både barn och lärare ut att ha kul. Musiklärare Lasse Sundblom dirigerade, stampade takten, viftade och sjöng. Han hyssjade ner och startade upp, och där satt en klass med mest killar och sjöng boogie woogie och tog i från tårna i refrängerna.

På min tid i skolan, och särskilt på musiklektionerna var det aldrig en enda pojke som öppnade munnen för att sjunga. Jag blev tillsagd att bara röra på munnen. Det var inte kul, varken för oss omusikaliska eller för det fåtal duktiga som spelade ett instrument eller sjöng i en kör. Det var inte ens meningen att det skulle vara kul.
Faktum är att musikundervisningen på 1970-talet förmodligen var en del av skolsystemets försök att bryta ner elevers personlighet och sedan bygga upp dem igen till kuvade och fogliga samhällsmedborgare.
Friska tag. Inget fel med lite förnedring.

Åter till Övernäs.
Efter sjungandet av kommande (hemliga) julfestsånger vidtog blockflöjtsessionen. Det stora kraftprovet.
Visserligen lät det precis som blockflöjter låter när otränade människor tutar på dem, men det tutades simultant. Start och stopp mer eller mindre samtidigt. Jag kan inte nog uttrycka min beundran för detta faktum.
Vore det en lektion i veckan skulle jag vara imponerad. Nu gör han det ju alla dagar, den gode Lasse. Alla lektioner.

Om aftonbön var min grej så skulle jag tacka min skapare för att jag inte behöver vara musiklärare, men ännu mer för att det finns dom som vill, och gör det bra.
Tack.