Bland fallna aspar och en flygande grill
Under stormdygnet den 2 januari noterade Nya Ålands hemsida rekordtrafik. Över hundra tusen gånger öppnades nyan.ax av läsare som ville få den senaste infon om den värsta stormen som någonsin drabbat Åland.
Med start vid 05 på onsdagsmorgonen matade redaktionen ut myndighetsinformation, bilder, video, uppdaterad information, varningar och kommentarer och sedan dess har vi kört på.
Såklart var det inte bara på Nyan det jobbades hårt när stormen slog till. Så många jobbade så hårt. Jag är inte en av dem.
Jag är i stället en av alla som i våra hem vakade oss genom natten mellan tisdag och onsdag. Jag låg tätt intill dottern, som kommit tassande genom kolsvart hus. Ut i minsta por gjorde jag allt för att utstråla lugn och trygghet. ”Det är ingen fara” andades jag, medan plåten i skorstenen skrek, det knakade utanför fönstren, sängen skakade och maken var upp med ficklampan otaliga gånger.
Vi hade en jäkla tur! De fyra gigantiska asparna som vält på gården hade prickat in mellanrummet mellan bostadshus och garage. I en enda stor hög låg de över jordkällaren (som verkar klarat de enorma krafterna) och spärrade in båda bilar i garaget. Men vad gjorde det egentligen, då vägarna var oframkomliga i vilket fall som helst.
Gryningen kom. Det ven ännu ordentligt runt knutarna. Genom köksfönstret såg vi plötsligt att grillen svävade. Och jag menar verkligen svävande. I vår enfald hade vi trott att grillen var säkrad i ett hörn i lä på altanen, men grillen hade i stället gett sig ut på äventyr under nattens storm.
Runt hörnet hade grillen rullat och någonstans på vägen fångat upp en elkabel till en utebelysning. Kabeln hade snurrade ett varv runt grillen, som sedan fortsatt sitt färd till södra sidan av altanen. Där tog vinden tag i grillöverdraget som lyfte upp hela grillen som en ballong, fastspänd via kabeln i en syren i ena änden och ett eluttag i den andra.
När den här spalten skrivs på torsdagseftermiddagen har det snart gått 40 timmar sedan vårt hem blev utan el och vatten och vi vet ännu inte när vi får dem tillbaka, men jag klagar absolut inte.
När telefonen sent på onsdagskvällen fungerade igen fick jag en chans att bläddra igenom flödet och såg vilken förödelse som stormen ställt till med på andra håll. Och vi har kakelugn som håller oss varma, den räddade grillen förser oss med mat och hos nära och kära har vi hämtat vatten och givits plats i frysar för att rädda höstens rådjurskött.
Maken har sågat fram bilarna ur garaget och i morse kunde jag komma till jobbet, med handduk och tandborste i högsta hugg.
På plats fanns då redan fotograf-Stefan som eldat sedan arla morgonstund i sitt strömlösa hus i Lemland, kultur-Icke som passade på att ladda både mobil och dator för att hålla sig uppdaterad i sitt strömlösa hus i Eckerö, annons-Ann-Helen som åt frukost i ljuset från dataskärmen, istället för i skenet av stearinljus som hon måste göra hemma i Saltvik.
Vilken lyx det plötsligt är med ljus och värme!
