Bläddra inte förbi de nyfödda
Hör du till dem som hoppar över familjesidorna i tidningen? Som hastigt bläddrar fram till de ”hårda” nyheterna, kulturen eller sporten? Eller till ledarsidan för att reta upp dig antingen på ledaren eller på en osaklig spalt?
Gör inte det.
Familjesidorna är de mest vetenskapliga och svårförklarade sidorna i en tidning. De sidorna är fyllda av vad man klichéartat bara måste beteckna som mirakel. Det är där resultatet av xx plus xy visas nästan varje dag. Resultatet av den där ännu oförklarade kemiska reaktionen som utlöser livsgnistan, som får hjärtat att ta sitt första slag och hjärnan att ge sin första order.
Varje nyfödd människa borde vara värd att stanna upp för en liten sekund. Betänk detta underverk som ger ett nytt liv till världen. Ingen är (än så länge)en kopia av någon annan.
Det som gör det ännu mer unikt är att lilla Frida eller Fridolf som föds bara har detta enda liv att leva och man kan bara hålla tummarna på att det blir ett långt och lyckligt liv. För det blir ingen omstart om lilla Frida eller Fridolf dör i cancer vid 2 års ålder eller dör av en överdos vid 20 års ålder.
Han/hon får ingen ny barndom om föräldrarna misshandlar eller negligerar sitt barn. Han/hon får inte leva om sitt liv ifall hon blir alkoholiserad eller hamnar i ett destruktivt förhållande där dagen kantas av misshandel.
Så ta en liten paus vid familjesidorna och ge de nyfödda en innerlig lyckönskan.
Kasta sedan en blick på nekrologerna. Där avslutas det naturens nyck som kallas livet. Den livsgnista som på något sätt tändes när xx mötte xy släcks. Och ingen vet vart den tar vägen, livsgnistan alltså. Passa också på att sända en välgångsönskan till den resa som man kanske beträder efter döden. Hoppas att det liv som slocknat varit lyckligt och om det inte varit det kan man hoppas att det finns något bättre som erbjuds efter döden.
Sedan kan ni bläddra vidare till världsliga saker som politikers dagtraktamenten och fotbollsresultat och glädja er åt att ni lever och kan läsa om dessa intressanta, upprörande, men, i det stora hela, oviktiga saker.
NINA SMEDS
