Bilder på döda barn, någon?
Någon här som vill se bilder på döda barn?
Inte?
Jag frågade i alla fall först. Jag önskar att mina facebookbekanta som häromdagen lade upp bilderna på döda flyktingbarn på en strand också hade bett om lov först. Men det gjorde de inte.
De hade sett bilderna på samhällsdebattören Özz Nûjens facebooksida och kände för att dela med sig till oss andra. Om Facebook har ett filter för att stoppa känsliga bilder så fungerade det inte här.
Lagtings- och stadsfullmäktigeledamoten Igge Holmberg (S) var en av flera som delade. Så här skrev han:
– För er som undrar varför jag vill ta emot flyktingfamiljer. För jag har sett för många såna här bilder. Och det finns tusentals som jag aldrig har sett.
Jag har aldrig undrat varför Igge Holmberg vill ta emot flyktingfamiljer. Alla som känner honom via Facebook eller i verkligheten vet rimligen var han står politiskt och hur han tänker i flyktingfrågan. Och det har jag all respekt för.
Behöver vi se de här bilderna för att förstå situationens allvar?
Nej.
Om vi eller tidningen Åland skulle publicera bilderna, till exempel i anslutning till artiklar om flyktingmottagning, skulle det med all rätt ta hus i helvete.
Flera av Igges facebookbekanta reagerade i alla fall. Det var ett offentligt inlägg som vem som helst – också barn – kunde se. En bekant skrev att Facebook inte är rätt forum för bilder på döda människor.
– Du har din åsikt och jag har min, svarade Igge.
Så skulle den Igge jag känner inte svara om kritiken hade kommit från en rasist eller nynazist. Men ett sånt svar är behändigt när argumenten tryter.
Igge fick väldigt många röster i det förra lagtingsvalet utan någon marknadsföringsbudget. Han sticker ut från den gråa massan och han förstår hur man ska använda ny- och gammelmedia för att få uppmärksamhet (den här krönikan är ett bra exempel).
Men i lagtinget, där väljarna ska få valuta för sina röster, har han varit tyst. När Nyan i våras kollade hur aktiva ledamöterna varit, baserat på antal debattinlägg och repliker, hamnade Igge på trettionde och sista plats.
Det är sånt som unga väljare inte lägger märke till eller bryr sig om. På Facebook är han ju i högsta grad närvarande.
