Krönika av Fred Forsell: Begagnade affärer med okända människor
En gång köpte jag en begagnad våningssäng på den stora svenska köp- och säljsajten Blocket. Jag körde många mil genom uppländska skogar i min gamla kombi och hittade till slut målet – ett stort hus med flagnande träfasader i en glest befolkad by. Dörrar och fönster flaggade vidöppna och när jag klev in, varsamt, över travar av bråte, flyttlådor och tidningar golvades jag nästan av en frän lukt av häst, hund, kattkiss och tobaksrök.
”Flytt på gång?” frågade jag husets ägare, när jag lyckats lokalisera henne i skrotmassorna. ”Nej, hurså?” undrade hon, och slog lite aska från cigarretten rätt ner på hallgolvet.
Vi gjorde snabb affär, jag fick min säng, hon fick sina pengar.
Väl hemma, när jag hade monterat ihop sängen insåg jag – såhär i efterhand inte direkt oväntat – att sängen luktade starkt av häst, hund, kattkiss och tobaksrök.
Jag skrubbade möbelns alla träytor med såpa tills mina nagelband var ömma och ljusröda, men lukten satt kvar. Jag ringde tillbaka till säljaren och påpekade detta, med visst darr på stämman. ”Jaha”, sa hon. ”Men köpt är köpt”.
Dagen efter sålde jag sängen till ett ungt par för en billig penning. Även det genom Blocket. Medan de kånkade ut de nermonterade sängdelarna bad jag en tyst bön till alla köp- och säljgudar att parets näsor inte skulle uppfatta den vidriga sanningen.
Det gjorde de inte.
Jag gick 1000 kronor back på hela affären.
Där föddes min motvilja mot Blocket och andra digitala mötesplatser där människor kränger gamla saker fram och tillbaka av hjärtans lust.
Något med det där schackrandet och prutandet med okända människor gör mig mycket obekväm. Det lär ska finnas en Facebookgrupp som heter Ålands köp och sälj. Jag skulle inte ens våga mig in där. Att kombinera plågsamma penningdiskussioner med världens gapigaste sociala medium låter som en mardröm.
Åren gick och jag stod fast vid mitt livsstilsval, att aldrig mer göra begagnade affärer med okända människor – tills förra helgen.
För, någon gång måste en man ändå vara en man, och göra sig av med sin gamla platt-tv med trasiga hdmi-portar (små hål på baksidan av apparaten där magiskt innehåll rinner in och blir tv-serier).
”Ingen vill väl ändå ha en trasig tv”, tänkte jag, och slängde in annonsen på Blocket. ”500 spänn”, skrev jag, nonchalant.
Och tänkte inte mer på det.
… förrän 20 minuter senare, då jag upptäcker att jag glömt telefonen på tyst läge, har fjorton missade samtal och en handfull nya sms och alla ropar på mig, finns den kvar, är teven såld, jag bjuder 600, ring mig, och jag vänder mig till Elin, min sambo, och viskar: ”Hjälp, folk bjuder på den! Vad ska jag göra?”
Jag ska inte säga att jag är en dålig säljare, men den följande halvtimmen kontaktar jag alla som ringt och förtydligar att tv:n är lite trasig. För varje avhopp från budgivningen drar jag en lättnadens suck.
Men en man vägrar ge sig. ”Jag tar den, jag kommer nu”, säger han på knagglig svenska.
Två timmar senare dyker han upp på vår innergård. Han skjuter på en vinglig pirra med små hårda plasthjul. Han ber om ursäkt för att han är sen, förklarar att han har gått genom hela stan. Det är tydligt att han inte är stadd vid kassa, lindrigt sagt.
Efter att vi hjälpts åt att paketera in tv:n i lite fuktmjuk kartong och en smutsig filt han har med sig gräver han till slut fram ett par skrynkliga sedlar ur fickan. Jag tittar på honom, synar hans slitna uppenbarelse och vädjande blick när han sträcker fram pengarna. Den här mannen borde få min tv gratis, hinner jag nästan tänka, innan jag tar emot dem.
Sen försvinner han och pirran i mörkret.
Fred Forsell
Fotnot: Med anledning av Nya Ålands 40-års jubileum återpublicerar vi några utvalda pärlor ur arkivet av vår krönikör Fred Forsell. Denna text publicerades första gången i oktober 2018. Nästa nyskrivna krönika kan du se fram emot att läsa i Nyan fredag 28 oktober.
Tack för att du väljer Nya Åland!
Kära läsare, stort tack för förtroendet och för att du använder Nya Åland och nyan.ax för att hålla dig uppdaterad. Vi jobbar för dig men god journalistik kostar, så nu behöver vi din hjälp.
