Battery, vodka och skitsnack
Mycket ska man höra innan öronen trillar av. Och mycket ska man behöva lukta på.
Det var så här, att jag åkte Kapellskärsbussen förra veckan. Kvällsturen in till Stockholm. Bakom mig satt två herrar, en yngre och en något äldre. Knappt hade de dunsat ner i sätena innan den första burken pyste. Inte öl, utan Battery, som frikostigt blandades med vodka och något som var nån sorts juice men visade sig vara äcklig. Det var satan, sades det.
Under vägen fick jag veta följande:
– Alla trodde att de visste vem som stal dagskassan på XXX, men det visste de inte. Det var nämligen en hämndaktion som involverade försäljning av nån sorts piller till någon.
– Om man ska på polisförhör (vilket tycktes förestå för den ena) ska man vara förberedd. Man ska inte säga något, inte erkänna något, inte ge polisen något de inte redan har. Helst ska man ha med ett biträde.
– Är man i knipa är det bäst med han där Måtar. Han tar 290 euro i timmen, men det betalar samhället. Han har säkert en del undanstoppat.
– Om man tar en viss sorts piller ska man inte lägga det under tungan, för då domnar tungan och man kan inte prata. Hellre då bryta tabletten itu och gnugga den mot tandköttet i övre käken. Då blir det bra.
Ångorna av den kvalmigt söta Batteryn och vodkan kom i vågor, och mot slutet av resan fanns en klar risk för berusning om man andades för djupt.
Liksom i alla fyllesamtal jag hört var herrarna uppfyllda av sin egen förträfflighet, list och styrka.
Ingen lurar mig, liksom.
Om dom kommer så har jag kolsyrepistolen.
Han ska inga tro att han kan lura mig.
Jag kan nog fixa bil när som helst jag.
De flesta samtal man tjuvlyssnar på i offentliga sammanhang är tämligen harmlösa och ganska tråkiga, om människor man inte känner och en vardag man inte är delaktig i. Detta åhörde jag mot min vilja, men med viss fascination. Jag kan inte garantera att något av det är sant.
Det är bortom min kunskapssfär, och det fanns ett avsevärt inslag av skrävel i samtalet.
Det föranledde mig mot slutet av resan att överväga en intervention. Det vill säga, jag funderade på att vända mig om, luta mig bakåt undan spritångorna och säga:
– Gossar. Ni är inte hälften så smarta som ni tror. Skulle ni vara det skulle ni inte sitta på fyllan i Kapellskärsbussen och prata så alla hör om piller och inbrott och misshandelsfall. Knip käft och drick vatten.
