Avbrott piggar upp
Strömavbrottet igår väckte några tankar och känslor. Känslorna gick från lugn vardagsnjutning då man först tänkte sig att avbrottet inte blir något annat än en förlängd kaffepaus i solen utanför Nyanhuset. Efter ett tag övergick sinnestillståndet till vardagsäventyrlig energi då det var dags att ta fram papperskartor, bläddra i telefonkataloger och återuppta arbetet som om det vore åttital.
När strömavbrottet sedan började lida mot sitt slut blev det mest stress och frustration när man inser att nu måste de förlorade timmarna jobbas igen.
Den intressanta tanken som väcks varje gång det är strömavbrott är hur vissa sysslor och jobb fullständigt lamslås. Det är inte som att det finns ett gammalt skrivmaskinslager på Nyans vind som man kan borsta dammet av och fortsätta jobba.
Utan google maps hittar jag inte och det visar sig att den stora kartan som hänger på väggen är så gammal att Nya Godbyvägen inte är med. Vi är tvungna att hitta en nyare karta och innan jag har fått en tillräcklig vägbeskrivning står det klart att vi i varje fall inte får åka ut till reservkraftverket i Tingsbacka. Telefonkatalogen saknar åtskilliga mobilnummer vi är på jakt efter och jag får fråga mig fram till butikschefen på Sparhallen när vi gör strömavbrottsreportage där.
När jag för två år sedan var bosatt i Indien ett tag var strömavbrott en del av vardagen och så regelbundna att man kunde planera efter dem. På eftermiddagens strömavbrott kunde man äta lunch och på kvällen fick man en läsestund med pannlampa under myggnätet innan strömmen kommer tillbaka så att man kunde borsta tänderna och duscha.
Vi räknar inte med att hela Åland ska bli strömlöst så det blir rentav ett äventyr när det händer. Som reporter är det spännande på ett cyniskt sätt. Det är något att skriva om, en nyhet för förstasidan. Antagligen är det någons fel och denne kan ställas till svars. Det piggar upp säger någon. Ändå finns det betydligt otäckare sätt att piggas upp: olyckor, brott och annat elände.
I skrivande stund går vi fortfarande på reservkraft så det gäller att spara sina texter ofta säger någon på redaktionen. Det hela känns lite som när man på musikfestival tänker sig att campinglivet är något slags vildmarksäventyr trots att hela köret med blöta tält och burkar med makrill i tomatsås är alldeles frivilligt och självförvållat. Man förstorar gärna upp det äventyrliga istället för att återvända till att bläddra i något kommunprotokoll.
Jag kunde skriva klichéer om hur ohjälpligt beroende vi människor är av vår egen teknik för visst är det sant. Jag kunde också dra klyschan om hur bra vi nog klarar oss ändå, men jag vet inte vilken som är mer sann. För egen del får gasturbinerna i Tingsbacka gärna fungera nu.
