Att orka vara sportslig, hela tiden
Jag var på fotbollsmatch i söndags. Jag bjöds dit av min yngste son som fått fribiljetter via skolan. Alla elever i lågstadiet i Mariehamn fick biljetter av IFK Mariehamn till A-lagets match mot Jaro.
I inbjudan stod det att vi skulle infinna oss en halvtimme före för att öva på hejaramsor inför matchen som filmades av Urho-tv.
Sagt och gjort. Vi bänkade oss på vår reserverade del av läktaren och såg fram emot att lära oss texten till de grötiga sånger som Green Mean Machine brukar sjunga under matcherna. Vi är alltid oense om hur texten går. Hittills har vi nöjt oss med att mumla med och skrika heja, heja, heja på de rätta ställena.
Regnet hade ett litet uppehåll och planen var dränkt. Okej, IFK Mariehamn kan inte göra något åt regnet och matchen sköts upp en halvtimme medan en (bara en!) man försökte samla upp vattnet (snälla sponsorer, köp en eller två hinkar till den maskinen så att en person kan samla in vatten medan den andra går och tömmer hinken). Vi klagade inte utan trodde vi skulle få mer tid för att öva hejaramsor.
Eller så regnade också det in. För ingen lärde oss några hejaramsor. Det mina barn dock lärde sig var att man unisont ska skrika ”sopa!” när motståndarna har hörna, frispark eller inspark.
Jag kräver inte att andra än jag ska applådera när motståndarlagets spelare presenteras. Jag kräver inte att andra än jag ska applådera när motståndarlaget gör sina byten. Det är min grej och jag känner mig sportslig. Mina barn tycker att jag är pinsam, men då är jag väl det.
Men när de utlovade hejaramsorna blir okvädningsord till motståndarlaget blir jag förbannad.
Som fotbollsförälder inom IFK Mariehamn skriver man under ett kontrakt att man inte ska svära, supa, röka eller bete sig illa vid fotbollsplanen. Varför ska det begränsas till knattefotbollen?
När barnen sedan sitter på matchen där de stora förebilderna spelar får de se en helt annan publikkultur. Kan inte IFK Mariehamn vinnlägga sig om att bli den mest sportsliga föreningen? Att fokusera på att peppa de egna och strunta i att okväda motståndarna?
Det finns värre uttryck, jag vet. Barn har undrat vilken nummer Homo och Huora har eftersom gästlagets supportrar hela tiden hejar på dem. Men jag känner att om jag låter mina barn skrika ”sopa” åt motståndarna dras de med i en värre kör.
På samma sätt som man ska visa respekt för sitt eget lag och för domare ska det vara naturligt att visa respekt för motståndarna. Det betyder inte att man måste jubla när motståndarna gör mål eller vinner. Det betyder att man koncentrerar sig på det som är det centrala; att peppa sitt eget lag.
Nina Smeds
