DELA

Att möta nalle i skogen

Jag brukar säga att jag är uppväxt i skogen. Det är såklart inte sant, jag har växt upp i ett egnahemshus och inte ens på en särskilt ödslig plats. Eller ja lite ödslig är den för den närmaste grannen är en kyrkogård. ” Vi trivs med våra grannar, de stör oss aldrig” brukar vi skämtsamt säga.

Skogen har alltid haft en viktig plats i mitt liv. Så som ålänningarna pratar passionerat om havet tycker jag likadant om skogen. Barndomshemmet ligger ungefär 40 kilometer från havet. Det är långt till och med i österbottniska mått. Så för mig var det skogen man gick till när man vill ha tystnad, rensa tankarna och ha något fint att vila ögonen på.

Det finns skog på Åland också men inte samma skog som jag tänker på. När jag tänker på skog tänker jag på djup granskog eller tallskog som bara fortsätter och fortsätter och man vet aldrig om det fortsätter i fem kilometer eller femtio kilometer. Och i den skogen, där kan man möta nalle.

En av fördelarna med den åländska skogen är att man vet att man aldrig kommer möta någon nalle i skogen. Tyvärr, säger jag nu när jag befinner mig på trygg åländsk mark, har jag aldrig stött på en någon björn i skogen. Men jag har letat. Den här tiden på åren brukar björnhysterin sätta igång i trakterna där jag är uppväxt. Någon har sett en björn röra sig här och sen sågs den där och så vidare.

Jag och några kompisar brukade köra ut sent på kvällen till exakt den plats som det sades att björnen hade vistats på. Utmaningen blev sedan vem som vågade stå utanför bilen längst. Såklart såg vi aldrig någon björn och hade den ens varit i närheten så blev den nog störd av allt vårt fniss och skratt.

Jag är lite tudelad över att möta en livs levande björn när man ute på skogspromenad. Det har hänt flera av mina bekanta, en kompis mamma till mig var ute och gick när hon och hennes väninna plötsligt ser en björn längre bort på skogsvägen. De backar, vänder och går hem i rask takt. En annan såg en björn springa över vägen när hon körde bil. Den sprang så fort att hon först i efterhand reagerade på att det var en björn.

Det är inte ovanligt att möta en björn i de finländska skogarna. Jag hyser en enorm respekt för dem och tycker de är fascinerande djur. Men den respekten är också blandad med en hel del rädsla. Det är säkrast att bo på Åland helt enkelt.