DELA

Att hålla distansen

Alla Nyanläsare undrar säkert vad det var för tant på cykel som lugnt cyklade vidare förbi den bil som hade prejats i diket på Småbacksvägen, mellan Gottby och Torp i Jomala i söndags. Därmed kan jag bjuda på ett scoop så här under min första vecka på tidningen: det var jag.

Till mitt försvar vill jag säga att jag inte uppfattade att något dramatiskt just hade inträffat. Kvinnan vid bilen såg inte skärrad ut, och jag hann inte se att det fanns barn i bilen. Så jag sa bara hej och fortsatte.

Men nu när jag vet mer så kan jag bekräfta att traktorn som hade tvingat henne att köra i diket för att undvika kollision hade också varit nära att köra på mig en kort stund senare. Tursamt för mig var jag på cykel och vägrenen var lite bredare just där jag mötte traktorn – det fanns plats för mig att gira in mot vägkanten utan att hamna i diket.

Traktorföraren däremot körde som om han var Keanu Reeves i Speed från 1994: måste hålla hastigheten uppe, annars exploderar bomben. Men det var ju en idé som kändes rätt konstlad till och med för Hollywood, så tills vidare sätter jag mina pengar på att det handlade om vanlig, helåländsk vårdslöshet på vägen.

Vem som körde vet vi ännu inte, så tips är välkomna. Stor, hög, grön traktor, med en harv på släp som var nästan lika bred som vägen. Jag skulle tro att de flesta som rör sig på vägarna i Jomala gärna vill veta. I synnerhet de som har barn med sig.

Sådana här incidenter blir en påminnelse om att vägarna inte bara är till för den som är störst, tyngst och bredast, men att man som lättare trafikant nog ska akta sig för att insistera på sin rätt. Händer det något blir det i vilket fall värst för en själv.

Jag har bil , men jag använder den så lite jag kan. Och till hösten planerar jag att bilda bilpool med en väninna: en av oss ställer av sin bil så samsas vi om den andra. Vi bor och jobbar båda i Mariehamn, ingen av oss har små barn, och ingen av oss behöver bil i det dagliga.

Till våren, när stugsäsongen börjar igen, så vill vi kanske ha varsin bil igen. Men till dess kan vi göra något roligare med pengarna än betala för en bil som inte behövs. Köpa en ordentlig cykel, till exempel.

Jag hörde länge till de som sa att ”nä, tre växlar räcker bra åt mig”. Sen köpte jag i alla fall en med tjugosju. Nu är det så kul att cykla att jag letar efter anledningar att göra det. Bilen får stå.