DELA

Att flytta från Paris till Åland

Jag flyttade från Frankrike till Åland för ungefär ett år sedan för att mamma ville få mig att pröva på det finska skolsystemet, som är ett av det bästa i världen, och för att jag hade jättesvårt med den franska skolan.
Jag tyckte den var svår, tråkig, alldeles för sträng och kände mig dum varje gång jag var där, så jag tänkte att det skulle vara ganska kul att se hur eleverna har det i ett annat land.

Mamma hade bott på Åland i ett år med mina syskon, Hugo, 11 år och Lena 4 år, och de trivdes jättebra. Så jag tänkte att jag flyttar hit och bor med dom.
Men när jag hade flyttat och var hemma på landet med min familj, kom jag på att jag var 2.000 kilometer ifrån mitt land, mina vänner… Dom enda jag kunde prata med nu, var min familj.

Jag kände mig ensam
och det enda jag tänkte på var mina vänner. Dagarna blev bara tråkigare och tråkigare. Jag saknade allt: lukten av Paris, den enorma mängden av folk, ljudet…det enda man hörde här var fåglar, vinden, och ljudet av dom få mopederna som körde runt på vägen.
I och för sig, jag flyttade från Paris där det bor 3,6 miljoner människor till den lilla Åland där det bor 27.000 människor. Det enda jag ville, var att få åka hem, fara bort härifrån och få tillbaks det live jag hade förut. Men det var för sent.

När jag flyttade hit så kunde jag inte språket, jag kunde bara lite ”grundsvenska”, typ färger, olika djur, och små ord, så det var jättejobbigt när jag försökte förstå vad folk sa till mig. Jag koncentrerade mig, men lyssnade i onödan, för jag förstod i alla fall inte vad dom sade och kunde inte svara, för att jag hittade inte mina ord och jag skämdes för det.
Men det jag var mest nervös för var att börja i skolan. Att börja i en ny skola när man inte känner någon alls, inte kan språket och är blyg är jättejobbigt. Jag undrade om någon skulle orka vara kompis med mig för att dom skulle måsta förklara alla ord för mig, jag var rädd att ingen skulle vilja vara med mig eller prata med mig, så att jag skulle måsta vara helt själv och det ville jag inte.

Men så blev det inte, jag fick kompisar ganska snabbt, dom var jättesnälla med mig och hjälpte mig med språket, förklarade alla ord jag inte förstod, visade mig runt och lärde mig nya saker som man inte gör i Frankrike. Alla var jättesnälla i skolan.
Jag fick specialhjälp och lärde mig skriva och läsa. Lärarna var snälla, och det chockade mig, för jag är van att lärarna skäller ut nån hela tiden och är pessimistiska och aggressiva mot eleverna. Men så är det inte här, lärarna har respekt för eleven.
Så jag ångrar mig inte alls att ha flyttade hit, men på ett annat sätt vill jag tillbaka till Paris. Säkert är det för att jag saknar befolkningen och vännerna, men jag har vant mig med det här livet.

MAEVA HACHEM