Åt den som har…
Finanskrisen har inte gått över. Spåren av spelandet med lånade pengar kommer vi att få känna av länge. Arbetet med att städa upp fortsätter.
I bilradion hör jag hur svenska Carnegie nu skall räddas och hur man förklarar de huvudlösheter som man där ägnade sig åt när kurvorna pekade uppåt. Carnegie hade ett vinstdelningssystem som lockade de anställda att ta huvudlösa risker, konstaterar en ekonomisk förståsigpåare.
Vi är många vanliga löntagare som inte alls förstår oss på de senaste årens belöningssystem. Varför kan man inte bara betala en god lön åt chefer och styrelse(proffs)? Misstror man dem så till den milda grad att man måste ställa i utsikt väldiga extra belöningar och fallskärmar för att de skall ha lust att göra sitt jobb så bra som möjligt?
Bara några veckor innan det brakade till på riktigt i den amerikanska finansvärlden skrev Dagens Nyheter att Sveriges utrikesminister under året sålt optioner för tio miljoner i USA. Och TV4 visste berätta att det gällde fondjätten Legg Mason där Bildt suttit i styrelsen. Man kan ju undra över hur han som utrikesminister hunnit hålla på och kuta över Atlanten och vara styrelseaktiv för tio miljoner.
Men det är väl just sådana saker som vi som knegar från morgon till kväll för en fast och inte särskilt väl tilltagen lön aldrig kommer att förstå.
Åt den som har skall varda givet, står det någonstans i Bibeln. Och det är nog inte bara ett konstaterande av sakernas tillstånd utan också en skopa kritik. I synnerhet om det kombineras med det som sägs om de rikas möjligheter att komma in i himmelriket.
Men finansgenierna resonerar väl som i den gamla filmtiteln: ”Himlen kan vänta” och fortsätter att samla sig skatter på jorden. (Trots att skriften också varnar för att mott och mal kan förstöra det man rakar åt sig här nere.)
Jag vet inte om gamle finansministern från nittiotalet Iiro Viinanen gått och blivit religiös men det känns bra att läsa hur han i Turun Sanomat kritiserar de enorma löner som företagsledningarna tillskansat sig och att de som betalar kapitalskatt kommer undan med lägre skatt än löntagarna.
Kanske uppfattade statsminister Vanhanen trots allt den förre finansministern som lite bibelstucken eftersom han skyndade sig att säga att Viinann ”sprider falsk lära”.
I mina öron klingar Viinanen inte alls falsk och författaren Kalle Isokallio, tidigare Nokiadirektör, visst nog också vad han talade om när han intervjuades i Hbl i augusti.
– Varför ska den som inte gör någonting alls utan bara lyfter dividend på sina aktier betala 28 procent i skatt medan den som arbetar hårt och förtjänar lika mycket betalar 40 procent eller mer, säger Isokallio och tillägger att systemet kapitalinkomster som beskattas lindrigare än löneinkomster ”har snedvridit hela samhället”.
Vem vågar vrida det på rätt utan att anklagas för falsk lära?
JAN KRONHOLM
