Arbete arbete arbete dö
De senaste två dygnen har jag hunnit umgås fyra timmar med min partner. Fyra timmar för personlig utveckling, sex, hobbyn och vänner. På fyra timmar hinner jag: 1) äta smörgås, 2) duscha och 3) halvlyssna på min partners arbetsdag – igår hade dagen gått åt till blåsinstrument, om jag minns rätt.
Nästa måndag har jag några timmar för självutveckling. Sexet bokar jag in till månadsskiftet. Ifall mina vänner vill umgås blir jag arbetslös i höst.
Vad fan händer?
Tydligen är jag inte den enda som är förbryllad. I söndagens DN kartlägger Ana Udovic en växande anti-arbetslinje i Sverige. Udovic samlar ihop röster från arbetslivet – unga telefonförsäljare, författare, sociologer och egenföretagare – för att basunera ut ett enda budskap: ner med arbetet som självändamål.
”En växande anti-arbetslinje” kan låta som om det här är något nytt. Kanske i Sverige, men Udovic är inte den första att diskutera västvärldens vridna uppfattning av arbete. I januari 2014 publicerade The New Yorker ”The Cult of Overwork”. I mitten yuppieväldet på 80-talet publicerades essän The Abolition of Work. Mer nutida exempel: Terry Gilliams film Brazil, hela Bruce Springsteens diskografi, Nina Björks bok Lyckliga i alla sina dar…
Trots det stiger pensionsåldern i takt med den ökande arbetslösheten – drygt 80 000 finländare i år. Utbrändhet är lika vanligt som mjäll. När vi nämner teknikens framsteg – och det händer allt oftare – är det i samband med framtidens arbetslöshet. Men varför? Om tekniken kan utföra ett jobb för oss ska väl resultatet vara mindre jobb för den enskilda arbetaren, inte arbetslöshet för ett växande antal stigmatiserade stackare.
Men arbetsdagen fortsätter envist vara åtta timmar lång. Åtta onödvändiga timmar om man får tro sociologen i Udovics kolumn – en fyra timmars arbetsdag räcker för välfärdssamhället.
Filosofen Bertrand Russell sade exakt samma sak år 1935. Han föreslog folkdans som ett alternativ till arbetet.
Är det där skon klämmer – att vi inte ska komma på ett alternativ till arbete? Nej, förstås inte. Ett barn hittar på olika sätt att sysselsätta sig själv. Problemet är ett ekonomiskt system som bygger på överproduktion av varor och ständig konsumtion.
Sluta, Adrian. Du är 27 år gammal. Du har dyra lån och skägg. Dags att bli vuxen och sluta gnälla. Om du inte vill jobba kan du alltid låta bli.
Jag vill låta bli. Jag kan inte. I dagens samhälle kan jag välja mellan fritid och framtid. Så länge kapitalismen regerar väljer jag alltid arbetstid.
