Ambassadör och mansgris
Att kritisera hockeylegenden Teemu Selänne är väl ungefär lika farligt som att lägga sig ner mitt på Storagatan när trafiken är som livligast – det kan aldrig sluta bra.
Ändå är det exakt det jag tänker göra, kritisera idolen och framför allt den titel som han tilldelades på den finska idrottsgalan nyligen när han utsågs till ambassadör för finländsk idrott.
I ett inlägg av Filip Saxén i Hufvudstadsbladet den 22 januari beskrivs Teemu Selänne som en chauvinist, alltså en mansgris på ren svenska. Jag redogör för det Saxén kommit fram till eftersom jag håller med: det duger verkligen inte att en mansgris är ambassadör för finländsk idrott i en tid som genomsyras av metoo och en allmän och allt mera uttalad strävan efter jämställdhet och lika behandling på alla områden, också idrottens. (De utmärkelser han fått för sina meriter på isen är en helt annan sak, dem har han alla gånger förtjänat.)
När Selänne tog emot utmärkelsen förra veckan uttryckte han sitt missnöje – eller försökte han kanske skämta? – med att han själv fick plocka med sig pokalen från ett bord i Hartwallarenan när han skulle hålla tacktal. ”Det var tydligen självbetjäning här, jag hade nog räknat med att en vacker kvinna skulle ha räckt mig pokalen”, sa han enligt Hbl.
Ridå, amen och hjälp. En sexistisk och plump kommentar inför miljonpublik i teve och mängder av arenagäster är kanske inte det man väntar sig av en nykläckt idrottsambassadör.
2014 gavs en bok ut om Teemu Selänne där han själv medverkade. I boken säger bland andra hans mamma och bror mindre smickrande saker om honom. Mamman kallar honom för en självisk chauvinist. Det omdömet fick han också av de kvinnliga medtävlarna i teveprogrammet Supertähdet (Superstjärnor) för ett par år sedan.
För tre år sedan var hockeyspelaren i blåsväder av en annan anledning. Han delade då ett rasistiskt och flyktingfientligt manifest med flyktingfientliga kommentarer på sociala medier, ett manifest som hans vän hade skrivit, och fick en storm av kritik mot sig. Han förklarade sig i ett blogginlägg där han också beskrev hur en bekants dotter våldtagits av en asylsökande.
Detta togs för en sanning ända tills en Yle-journalist granskade påståendet och det visade sig att inget brott som motsvarade hans beskrivning inte hade anmälts i Finland.
I dag är Selänne knappast ”hela folkets Teemu” som han brukar kallas. De unkna värderingarna från en tid som vi hoppades var till ända skiner igenom med alltför grälla färger för att det ska gälla.
Det är dags för idrottsrörelsen att öppna ögonen.
