Alltså; man gör annat…
Inga Heller har testat hängmattan för säsongen. Det var kväll, solen låg på, myggorna var ännu inte alltför pigga. Hon travade ut i trädgården med Nya och Gamla testamentet, (lokalblaskorna alltså), DN, romanen hon håller på med, dagbok och penna, (ifall hon skulle komma på något hon måste notera) lite dricka, en frukt, ett par katter, en filt om det skulle bli svalt om fötterna.
Tja, ni vet hur det slutade. Hon låg länge och tittade på en trollslända på ett timotejstrå. Slumrade sedan in ett tag.
På sommarstugeväggen sitter sedan flera år tillbaka ett tidningsurklipp. Det är reklam för Filofax, alltså en slags veckokalender. Man ser en uppslagen vecka. Det råkar här vara vecka ett, i den allra första månad. Året är 00. Rubriken lyder ”Guds Filofax”. Veckans tema är skapelse. På de olika veckodagarna står följande att läsa i snirklig handstil:
Första dagen: ljus.
Andra dagen: himmel.
Tredje dagen: jord, hav.
Fjärde dagen: sol, måne, stjärnor.
Femte dagen: fåglar, fiskar.
Sjättedagen: djur, insekter, människor.
Sjunde dagen: evig fred, odödlighet.
Men. Den sjunde dagens föresatser är överkryssade. I stället står det med rött bläck, inringat: VILA!!!!
Evig fred och odödlighet blev aldrig av. Vilan kom emellan.
När en damtidning för några år sedan hade uppfunnit något riktigt smart i form av ”Skapa din alldeles egen vilodag” då hörde Inga Heller en prost i hennes närhet nästan skratta ihjäl sig.
Tanken var så bra, nämligen, tyckte han. Den var tänkt för flera tusen år sedan. Detta att en dag i veckan kan man, bör man, ja, till och med SKA man, tänka över vad man gjort och gör, ta igen sig, ta det lugnt och bara göra roliga saker. I hans värld kallades det söndag. Hans mor satt i gungstolen på söndagarna och ville virka, men tordes inte. Det var ju vilodag och tummarna skulle bara rulla.
Numera vill vi nog ha evigt liv, men får ångest av en regnig söndagseftermiddag.
Enligt damtidningen skulle alla kvinnor hitta på en egen vilodag i veckan, som i dag, denna torsdag.
Det var en dag för sängen, badkaret, skogstigen, massagebänken. Eller möjligen, om man måste på jobb, för att arbeta lugnt, glatt, säkert, tryggt, gnolandes.
”Ju mindre du gör desto mera får du gjort”. Det är ett rysligt bra uttryck och dessutom titel på en bra bok av Tommy Hellsten. Alltså; man gör annat i stället. När Inga Heller inte läser tidning eller bok eller skriver eller ens tänker så ser hon på en trollslända. Det kan vara viktigare. Mer nödvändigt. Alldeles alldeles nödvändigt.
Ett riktmärke som funkar bra är annars en sentens av Wilfrid Stinissen:
Det finns ett tydligt kriterium till hur du ska veta att du funnit din egen personliga uppgift och rytm: arbetet förlorar sin tyngd och blir nästan en lek.
KIKI ALBERIUS-FORSMAN
