Alla gånger jag gråtit
Jag är, olikt min fina näsdukskramande syster, inte alltför lättrörd. Jag var det när jag var yngre – grät under filmer, bröllop, vid åsynen av söta djur, vid avsked och hälsningar samt när någon var arg på mig (konflikträdd javisst).
Sen blev jag nästan 30 och tydligen lite mer passivt aggressiv istället för lättrörd.
Nu gråter jag istället oftast av trötthet. Det är min svaga punkt. Jag fixar det mesta om jag inte är trött. Det är som att min kropp försöker frammana lite sista energi genom att utrymma vätska ur kroppen. Det går sådär.
Annars gråter jag när saker går fel. Eller när det känns för hopplöst. Oftast kombinerat. Som häromveckan när jag insåg att jag lämnat målartejp på fönstret som nu satt som sten.
Först kom de stora, glansiga ögonen. Sen kom de nedåtpekande mungiporna. Sedan kom rycken i tejpen och insikten om att den verkligen satt fast. Sedan kom skräcken och de mer panikartade rycken. Den satt verkligen, verkligen fast.
Då kom krokodiltårarna.
En timme senare kommer brorsan över och säger att jag kan ta bort det med ett rakblad. Det gjorde jag. Då slutade jag gråta.
Men kanske borde jag gråta oftare. Av mer emotionella och rörande skäl än på grund av illa hanterad fönstermålning.
En skribent vid namn Therese Borchard på Psych Central, en hemsida för psykiskt välmående, listar sex orsaker till varför det är bra att gråta:
1. Det hjälper oss att se. Känns ju rimligt. Vare sig vi vill eller inte så gråter vi lite, lite hela tiden för annars skulle våra ögon sitta fast som torra fnösken i våra ögonhålor. Inte helt olikt en viss typ av tejp på glasartade ytor…
2. Tårar dödar bakterier. Tårar har tydligen en antibakteriell verkan som gör att vi tvättar ögonen från allehanda smuts vi blinkar oss igenom under dagarna.
3. De utsöndrar gifter. Helt på riktigt. Jag vet, jag trodde inte heller detta. Men tydligen så rensar emotionella tårar (alltså inte såna som skapas under lökhackande) ut giftiga biprodukter (inte honung, hehe) från kroppen.
4. Det får oss att må bättre att gråta. Det sänker stressnivåerna att låta tårarna flöda. Det kan jag hålla med om. Det är ganska skönt. Synd bara att man ska se så svullen och röd ut efteråt. Men det är väl priset man får betala för att må bra.
5. Tårar bygger gemenskap. Inte bara för att folk tycker synd om dig, utan för att det visar sårbarhet och gör att människor mjuknar (om dina medmänniskor inte är såna där nästan 30 passivt aggressiva hemmafixare förstås).
6. Det hjälper oss att bearbeta känslor. Även om det bara handlar om hantverksmisslyckanden som reder upp sig inom en timme.
Kanske jag ska börja ha med lite näsdukar i fickan ändå. Och omfamna gråten när den pockar på.
Om inte annat så för att tvätta ögonen och se bättre.
