Ålänningarna är som norrlänningarna
Att det är höst i luften har nog inte undgått någon ålänning de senaste dagarna. Nu har den även tagit sitt grepp om Nyan-redaktionen, där den har naglat sig fast i väggarna. Varje dag kommer någon saknad redaktionsmedarbetare tillbaka från semestern, samtidigt som vi sommarfåglar försvinner åt olika håll en efter en. I dag har det så oundvikligen blivit min tur.
Som sista uppdrag, och som ett säkert hösttecken, gjorde jag lämpligt säsongens första ”Dagens ålänning”, efter sommarens utflykt med ”Dagens turist”. Det var även under den vinjetten jag gjorde min första intervju för Nyan i maj. Då med en av Mariehamns busschaufförer.
Den här gången intervjuade jag en vägarbetare som precis kommit hit för första gången för att jobba i tre månader. Jag kände igen den entusiasm han visade när han berättade om Åland och människorna här.
”Det bästa med mitt jobb är att jag får möjligheten att bo här”, sa han.
Det hade lika gärna kunnat vara mina ord för tre månader sedan.
Vad han säger om sin upplevelse om Åland om tre månader kan jag bara spekulera i. Däremot kan jag berätta om min. Om mina fantastiska kollegor på Nyan, alla ålänningar jag har haft ynnesten att få intervjua under min tid här och alla andra som jag i olika sammanhang har träffat.
Jag har upptäckt att norrlänningar och ålänningar är lika på många sätt. Det är kanske också därför som jag – som västerbottning – har känt mig så hemma här. Ålänningar är, liksom norrlänningar, av rejält virke – de står stadigt när det blåser, har is i nacken och har fått lära sig att klara sig på egen hand. Det finns också en äkthet hos människorna här, precis som i Norrland.
Samme busschaufför som blev ”Dagens ålänning” en dag i maj, körde mig och min son på vår sista resa till Rosella. Sommartidtabellen för bussarna hade sedan i måndags även den övergått till hösttid. Chauffören sa vemodigt att Åland nu blir som vanligt igen – mörkt, tomt och blåsigt.
Åland håller alltså med snabba steg på att normaliseras igen, vad nu det betyder. Tyvärr får en sommarålänning som jag inte chansen att uppleva detta normaltillstånd. Men jag gissar att det kan vara precis som i Norrland – mörkt, tomt och blåsigt.
Men också fantastiskt naturskönt, med öppna vidder och hav. Friskt, kallt, tryggt och trevligt.
Men det kan jag ju bara spekulera i.
